Stark kvinna

Många män, särskilt de äldre som gillar att gilla mig på avstånd, säger ofta att jag är en stark kvinna. Jag undrar vad de jämför mig med. Är man en stark kvinna för att man klarar sig utan en man? Hur svårt kan det va? Jag tycker det är mycket svårare med en man, det blir en person till att ta hänsyn till, en grej till att engagera sig i, liksom. Kanske har jag inte träffat den rätte. Yngre män verkar ha en större förmåga till vänskap byggd på jämlikhet, för att de inte verkar se allt i ett genusperspektiv, de är mer androgyna, mer människor och ser mig snarare som en stark människa, lika stark som de, men de verkar inte ha behov av att jämföra, definiera. Jag tror det är så det måste va, så det kommer att bli, att vi ser varann mer som människor, med styrkor och svagheter. Stark och svag, med eller utan man/kvinna. Fast ändå...någon som är precis som jag fast man vore helt perfekt!