Kris och kaos

Vi behöver varandra och vi behöver vara öppna med det. Kriser för oss samman bara om vi kan uttrycka vad vi känner. Hur vi mår och vad vi behöver. Det slår mig allt oftare att behovet av att känna sin omgivning är något grundläggande. Det märks hos mig som har flyttat runt i världen i hela mitt liv. Alla dessa uppbrott, städer, skolor, länder, människor har gjort mig alltför anpassningsbar, mycket social, sorgligt och ensamhetsskapande självständig, till ytan osårbar och flexibel men samtidigt rotlös, flyktig och extremt rädd för närhet. Allt som kan verka permanent, fasthållande skyr jag som vinden. Jag har aldrig haft ett fast jobb, aldrig ägt ett hus eller en lägenhet, aldrig gift mig eller haft delad ekonomi. Jag kan inte räkna hur många olika adresser jag har bott på i världen. Jag är den eviga frilansaren, vikarien, hyresgästen, perfekt på distans-förhållanden och att jobba hemifrån. Jag har ensam vårdnad om barnen. Jag har kontroll på allt och är ständigt fri men samtidigt låst, bunden av min längtan efter sammanhang, efter en extended family, efter en granngemenskap, ett kollektiv, en flock, en klan. Och samtidigt, när internet havererar och källaren drabbas av översvämning hjälps vi åt i huset och lär känna varandra lite bättre. När den långhårige tonåringen ovanför sitter barnvakt blir mina barn förvånade över att få höra att jag betalar honom, så säkra är de på att vara omgivna av välvilliga, kärleksfulla människor. När farmor dör flockas släkten omkring oss, de reser från när och fjärran och jag ser hur mina barn omges av massor av människor på middagar och samlingar. Vi står i lördagsregnet vid familjegraven och jag ser plötsligt hur många vi är, vilket stort gäng vi är alla kusiner och syskon och jag tänker att alla dessa människor är mina barns släktingar. När min son spelar fotbollsmatch kommer en hel hög av halvsyskon och styvföräldrar för att titta och ibland minns jag inte längre hur vi alla hör ihop men det gör vi. Allihop. Och jag ser hur mina barn liknar mina kusiner och mina syskonbarn och jag ser även att de har en stor släkt på sin pappas sida, de har syskon som de knappt känner och kusiner på andra sidan jorden och en dag kommer de förmodligen att behöva dem ännu mer än vad jag inser nu.

Att gå

Nya rutinen infördes idag. Hämtade dottern vid skolan, och efter första protesten sprang hon stora delar av vägen hem, och hon sa: -Vad skönt det är att gå!
En extra bonus: Vi fick en underbar chans att prata också, på ett sätt som man inte gör i bilen, när man bara ser varandra skymta ibland i backspegeln. Nu gick vi bredvid varandra, såg varandra i ögonen och pratade och skrattade. Att gå är inte bara ett sätt att värna om miljön och få motion. Det är också ett tidigare outnyttjat tillfälle till kontakt och gemenskap. Men framför allt är det ett sätt att återknyta kontakten med miljön, med våra omgivningar, i området där vi bor. Utanför bilens plåt och glas SER vi alla detaljer i trädgårdarna vi passerar. Vi känner marken under fötterna och lägger märke till om och var isen har smält på trottoarerna. Min dotter får välja nya vägar, överraska mig i korsningarnas labyrinter, vi utforskar vår egen närmiljö. Sedan hemma, sätter vi igång att laga middag och vi sitter mittemot varandra vid köksbordet med varsin skärbräda och hackar grönsaker och potatis. Gemenskap. Att laga maten och sedan äta tillsammans med familjen. Vilken ynnest att få tillbringa eftermiddagar och kvällar på det viset.

Nya vanor

Förväntar mig först protester när jag säger till barnen att vi från och med nu ska börja gå till skolan och gå hem, istället för att åka bil. För miljöns skull, och för motionens. Barnen är med på noterna med en gång. Där ser man.

Samhällskritik

Kan sabotage likställas med mord? Ligger man numera illa till som samhällskritisk, anarkistisk miljövän? Vad är nästa steg? Styrd forskning? Bokbål? Läs Aguelis kommentar angående ny straffskala.

Den förste svarte presidenten

Min son hjälper mig att sätta igång TV:n för att jag vill se Barack Obamas tal. Presidenten babblar på det gamla vanliga snacket om frihet och jämlikhet och så vidare. Jag säger till barnen:
- Det är den förste svarte amerikanske presidenten någonsin!
- Han är inte svart, hävdar de bestämt, för de har mycket bättre, det vill säga saknar, färgseende av det slaget.
Jag lyssnar för att höra om han kommer att överhuvudtaget nämna miljön, tänk vad underbart det vore om Barack Obama gick i spetsen för en enorm förvandling av den amerikanska livsstilen, till förmån för vår jord. Jag lusläser talet på nätet senare. Det enda jag kan hitta är några ord om ekonomisk kris, att varje amerikan måste göra "hard choices" och ta ansvar för krisen (den ekonomiska...) och att energiförbrukningen hotar planeten. Men, i samma mening, blandat med löften om fred och religionsfrihet och gemenskap, kommer budskapet, att den hotande energiförbrukningen stärker "våra" fiender. Det är inte svårt att se paradoxen i det.

Vad är värst?

Facebook har bestämt sig för att plocka bort bilder av ammande kvinnor. Bara bröst passar inte på Facebook, däremot går det uppenbarligen bra med en bild på en man med täckt ansikte och en jättelik pistol i handen.

Logik, någon?

Farligt med ammande kvinnor?

Det gamla vanliga...

Kolla in detta!

Jag läser Fritjof Capras text i antologin "Deep Ecology for the 21st Century" (ed. George Sessions)och jag fastnar särskilt för slutorden där han citerar E.F Schumacher, som ger följande svar på den gamla vanliga frågan: Finns det tillräckligt med tid att rädda miljön? Frågan är ointressant, likaså svaren, menar han: "The answer 'Yes' would lead to complacency (likgiltighet, förnöjsamhet), the answer 'No' to despair (förtvivlan). It is desirable to leave these perplexities behind us and get down to work". På sätt och vis håller jag med, det viktiga är att agera, vi har all kunskap vi behöver. Vi kommer inte att vara med i framtiden och se hur det går. Men våra barn och barnbarn och barnbarnsbarn kommer att vara där. Har vi inte ett ansvar för dem, nu? När barnbarnen frågar oss; varför gjorde ni inget? Jag håller även med Arne Naess (se tidigare inlägg) som är varken optimist eller pessimist fast samtidigt lite av båda. En förändring i miljöpolitiken, ett uppvaknande, kommer att ske. Frågan är när? Hur mycket skada är redan skedd då? Kommer demokratin att kunna bevaras eller kommer vårt nuvarande system att fördärvas, inifrån, på grund av att människor blir trötta på att vänta? Det kan också hända att framtida makthavare kommer att ta till totalitära medel för att nödvändiga cut-backs i människors livsstil ska genomföras. Eller gör vi det frivilligt nu? Vad behöver vi egentligen konsumera och varför???
Fritjof Capra är en av de som startat detta Center for Ecoliteracy. Kolla in! Läs under mål/mission: Changing the World! Mmm, smaka på den.
Kram
Gaia-envis optimist

Middag

Vrålhungrig orkade jag inte sätta mig till bords och titta på barnens spaghetti, så jag ställde mig vid spisen och slängde i det vi hade hemma i en salig röra: grönkål, kikärter, kidneybönor, majs och krossade tomater, chilli och massa örtkryddor, salt och peppar och kummin, hungern är en fantasifull kock. Till det lagade jag couscous. Döm om min förvåning och glädje när båda barnen förtjust tog för sig av "vuxenmaten" och ratade den tråkiga, vanliga pastan....Imorgon blir det nya experiment i köket!!

Mini-Gaia

Sjuåriga dottern kommer hem från skolan och berättar att alla barnen i klassen har fått en ny, egen skrivbok.
-Jaha, vad ska ni skriva i den då? frågar jag.
-Vi får skriva vad vi vill, lite vad vi tycker och sådär..
-Jaha? Vad skrev du då?
-"Jag gillar inte miljöförstöring", säger dottern.
-Vet du vad miljöförstöring är? undrar jag förvånat.
-Nej, inte riktigt.
-Men varför skrev du det då? Hur kom du på det?
-Jag hörde att något annat barn sa det...
Grassroots-movement i första klass?
Kram
Gaia

Framtiden då?

Arne Naess sade ofta att han var optimist, när det gällde 21oo-talet. Han antog att miljöförstörelsen skulle förvärras så mycket under 2000-talet att den nödvändiga totalomvandlingen av vår livsstil och våra konsumtionsmönster skulle ske under århundratet därpå. Han talar i sista kapitlet av "Deep Ecology for the 21st Century" om flera möjliga scenarion. Han menar att det idealiska scenariot vore om vi insåg nu att alla rörelser som kämpar för miljön, mänskliga rättigheter och fred måste samarbeta. Den globala politiska strategin att höja standarden i "tredje världen" genom ett fokus på handel och ekonomi som mest gynnar "första världens" tillväxt (samt en liten elit-medelklass i u-länderna) och ytterligare ödelägger både miljöer och de fattigaste världsinvånarnas situation, måste bytas ut mot ett medvetande om att fred och rättvisa hänger samman med miljöfrågorna. Genom att fokusera på ökad tillväxt och konsumtion världen över förvärrar vi bara situationen. Det krävs ett helt nytt tänkande, en ekologisk rationalism enligt Val Plumwood eller en sk "ecological consciousness" (ekologiskt medvetande/samvete) enligt John Rodman. Det handlar inte om att effektivisera våra västerländska konsumtionsmönster och använda lågenergilampor, inte bara det! Det räcker inte! Vi tillverkar visserligen bilar som drar mindre bensin men samtidigt ökar både bilförsäljningen och bilåkandet...
Til syvende og sist..I hate to say it, men det är VI som måste ändra oss. Ändra vår livsstil. Som det ser ut nu jobbar världspolitiker och kommersiella organisationer för att se till att "tredje världen" når upp till samma levnadsstandard som vi. Tillväxt har varit ledordet i den internationella politiken sedan kalla kriget. Den ledande principen för världspolitiken måste förr eller senare bli att naturen sätts i centrum, före ekonomin, inte tvärtom som det fortfarande är. Enligt Naess kan detta ske genom en ideologisk, inre förändring hos människor (oss!) eller genom totalitära, odemokratiska medel under de närmaste hundra åren. En förändring kommer att ske, frågan är bara om den sker sooner or later, före en enorm katastrofal förstörelse av naturen, eller efter. Kommer vi, gräsrotsmänniskor och politiker, att inse det akuta allvaret nu, innan vi tvingas bevittna alltför ödeläggande konsekvenser av vår nuvarande livsstil och ekonomiska politik?

Foolish Games

Den här låten definierar min historia av att falla för män med "careless hair" och som är genialiskt briljanta "in the mornings" och som är "fashionably sensitive" men...brilliant, Jewel! Foolish Games en klassiker för alla som någon gång fått sitt hjärta krossat (och det har väl alla?)

Optimism

Förlora inte hoppet.
In the end, only kindness matters.
Jewel Kilcher växte upp med sin familj långt ute i vildmarken i Alaska, där hon levde ett primitivt liv utan rinnande vatten och el. Innan hon slog igenom som sångerska bodde hon i sin bil medan hon spelade in pengar på olika gig som singer-songwriter.
"I am never broken, we are never broken"

Gary Snyder

Gary Snyder talks about ecology and poetry.

Jag tror att jag är nåt

Emil Jensen igen
Jag tror att jag är nåt
Obs. Alla inlägg bakåt har nu klickbara länkar till referenser. Go back and read.

Arne Naess

Arne Naess, grundare av Deep Ecology och Ecosophy, död 12 januari 2009, ålder 96. Arne Naess har betytt otroligt mycket för den internationella miljörörelsen, både den praktiska aktivismen och filosofier bakom miljökampen.

"Original Trauma"

Chellis Glendinning heter en psykolog som har skrivit om vad hon kallar "Original Trauma", ett trauma som vi som lever i den västerländska civilisationen lider av, på grund av vårt avstånd till naturen och insikten om att vi kommer därifrån, att vi hör ihop med naturen, vår distans till livets naturliga cykler: "In Western culture, we live with chronic anxiety, anger, and a sense that something essential is missing from our lives, that we exist without a soul". Hon menar att det här traumat yttrar sig hos oss i form av typiska post-traumatiska uttryck, som vredesutbrott, bedövat känsloliv, undantryckta känslor och en känsla av att vi inte har kontroll över vårt öde. Hon hänvisar till Paul Shepards bok "Nature and Madness" där han beskriver hur människor förr (i hunter-gatherer kulturer)var beroende av att kunna kommunicera både med varandra och med naturen på ett sätt som gjorde att de inte blev lika alienerade som vi är i vårt samhälle. Vidare menar Glendinning att vi när vi går i terapi ofta når ursprunget till vår ångest i barndomsupplevelser, men att vi borde söka vidare, i vår "barndom" som industrialiserade människor, d v s sedan uppkomsten av den civilisation vi lever i, och där finna den djupare orsaken till vår vilsenhet. Hon menar att vi, även om vi stängt av och förnekar det, innerst inne lider av vetskapen om att vi förstör den naturliga världen, vårt ursprung och vår enda livsuppehållande miljö. vi har skapat en ny värld, och skapat en "techno-addiction" där vi lever och där vi har blivit beroende av maskiner som t ex datorer, TV, et cetera. Det här beroendet kan nog många känna igen sig i. Det är enligt Glendinning, vårt försök att ersätta den naturliga världen som vi saknar, med en ny, utopisk värld. Att hitta tillbaks till naturen är att hitta tillbaks till oss själva.

Chellis Glendinning lever numera med ursprungsbefolkningen i en liten by i New Mexico.

Samtidigt...

Och samtidigt som känslan av ansvar (och skuld) för jordens alla icke-mänskliga organismer växer, väcks också på nytt och mycket starkare än på länge, ansvarskänslan för de människor på jorden som inte tar del av den civilisation och teknokratiskt uppbyggda industrialiserade värld som vi lever i här. Och det är inte längre ett frivilligt val, eller en uppoffring, utan ett absolut krav jag lägger på mig själv att ge, och att visa mina barn att vi måste ge, inte utav medlidande utan av ett ansvar. Vi hade ingen rätt att födas i Sverige, eller i väst. Vi har inte gjort något särskilt för att förtjäna det. Vi delar inte med oss på grund av att vi är välvilliga eller har råd. Vi delar med oss på grund av att annars kan vi inte se oss själva i ögonen i spegeln. Vi i vår del av världen har gjort vårt bästa för att utnyttja jordens begränsade resurser. Det går ut över allting levande. Likaså har vi utnyttjat befolkningar i andra länder till att tillverka våra HM-kläder. Alla vet om det. Men hur många väljer den rättvisemärkta chokladdrycken på hyllan på ICA istället för den välkända oboyen? Se länkar vid sidan om några av de organisationer som får mina pengar varje månad: SOS Barnbyar, PLANSverige (som har en speciell kampanj för att hjälpa flickor i världen) och Greenpeace. Kom igen nu. Snart har vi inget samvete kvar.

Engelsk 17-årig miljö-aktivist i fängelse upp till 10 år

Michael Sykes is an 18-year-old anarchist from Lambertville, MI, currently serving a prison sentence for eco-related acts of property destruction, committed while he was a minor. He was convicted of setting fire to two homes under construction, and accused of attempting to cut down a utility pole, burning down other homes under construction, and setting fire to a Kroger's semi-trailer. He was tried as an adult and is currently serving a 4-10 year prison sentence with somewhere between $200,000 and $400,000 in restitution. While Michael was 17 at the time of the alleged crimes, he was tried as an adult. His motivation was to interfere with sprawl, because he "was tired of seeing all the forest being destroyed".

Läs hans essä om hur han tycker att samhället skulle kunna förändras via länk till höger i listan: The Need for Social Change

Ansvar

När insikten kommer, att alla organismer på jorden, djur, växter, luft, vatten, mineraler, bergarter, att alla har sin plats, sin rätt att finnas, en likvärdig rätt att existera, likvärdig med oss människor, då förändras plötsligt allting. Det blir inte längre lika lockande att konsumera. Det blir inte lika lockande att köra bil i onödan. Plötsligt ser jag hur vansinnigt det är att vi sitter ensamma i våra bilar på väg till jobbet. Hur absurt det är med all ineffektiv tid vi slösar bort på jobbet, tid vi kunde ha använt till något annat, bygga upp nätverk för samverkan, samhushåll, ta till vara på varandras förmågor och resurser. Enligt historikerna la människor på hunter-gatherer-tiden mycket färre timmar per dag på att samla in föda. Lever vi rätt? Tar vi för givet att det måste vara så? Varför? För att någon sagt till oss att det ska vara så. För att vi fått lära oss att genom lönearbete, endast, blir vi värda någonting. När vår nytta mäts efter bruttonationalprodukten.

Det här med kontakt

Jag har varit inne på det flera gånger i tidigare inlägg: Det finns ett avgörande och ofrånkomligt samband mellan vår distans till naturen och vår distans till våra medmänniskor. Ordet nätverk används oftare i professionella sammmanhang än i privata men jag vill påstå att de personliga nätverken människor emellan är så otroligt mycket viktigare för vårt välmående och även vår förmåga att fungera socialt och göra något åt vår värld som den ser ut. Individualismens tidevarv går mot sitt slut, som desperata ensamma öar flockas vi nu kring det artificiella nätverket, internet. Genom bloggar, facebook och olika kontakt-sajter får vi tillbaks den förlorade känslan av grannskap och sammanhang som vi behöver. No man is an island. Vi behöver varandra. Vi tror att vi klarar oss själva och kanske gör vi det, rent praktiskt men inte känslomässigt. It takes a village to raise a child. Vi behöver de privata nätverken, människor som inspirerar och stöttar, startar tankar och föder idéer, vänner som tar över när vi håller på att förlora oss i navelskåderi och säger till oss när vi fastnat i self-indulgent crap. De som lyfter och accepterar oss med våra fel och brister. De som är. Kärlek är så långt mycket mera än romantik och passion. Så långt mycket större och vidare (och viktigare) än den förlegade kärnfamiljen. Vi är flockdjur. Paul Shepard skriver i George Sessions bok "Deep Ecology for the 21st Century": "The real failure in security is the disappearance from our lives of the small human group as the functional unit of society and the web of other creatures, domestic and wild, which are part of our humanity". Under ett par månaders tid har jag nästan dagligen, eller i alla fall flera gånger i veckan följt med en god vän på långa morgonpromenader i skogen med hund. Det som från början var en ny vana för mig, som icke hundägare, har nu kommit att bli något jag har svårt att vara utan. Och kontakten med hunden, är byggd på en ordlös närvaro, som känns.

Fina ord

Bästa komplimangen från fina läraren i sonens skola..."Din son, han är så........närvarande"
Glad Mamma
Gaia

Gröna faran/Green Scare

De som minns eller har en viss historisk kunskap känner till den överdrivna häxjakt på kommunister och vänstersympatisörer som pågick i USA under kalla kriget. Människor med vänstersympatier klumpades ihop och kartlades, avlyssnades och listades under rubriken "Red Scare". Nu intensifierar man i USA jakten på den nya "faran" och nu är det människor med alltför radikala miljösympatier som hotar det rådande samhällets ekonomiska politik, d v s "Green Scare". Att Sverige tagit sig an den amerikanska FBI-ledda jakten på miljöaktivister visar sig tydligt när det tunga artilleriet med SÄPO och avlyssning tas till mot en ensam tjugoårig miljöaktivist i Älmhult. Resurser som borde användas till att jaga människor som utövar våld mot människor, sätts alltså utan tvekan in när det gäller personer som bryter mot lagen i sin miljökamp. Miljöproblemen ska enligt regeringen lösas genom att släcka lampor och köpa färre platt-tv-apparater, men det faktum att jorden hotas av omfattande miljökatastrofer pga global uppvärmning inom 20 år, det undviker man att nämna, förmodligen för att inte skapa panik eller skrämmas. Att dra ner på privatkonsumtion är självklart jättebra men problem som vi har känt till i 150 år och som varit absolut akuta de senaste 5o åren går inte längre att lösa med så enkla medel. Det krävs en total omstrukturering av globala resurser, och den förändringen kan bara komma genom att människor genomgår en total inre ideologisk förändring och inser, känner, förstår att de förändringar som krävs består i att vi måste sluta se oss som separata och högre stående än naturen. Vi är en del av en stor organism, en organism som vi förstör, nu. Det handlar inte längre om att rädda eller förbättra naturen som om den vore något utanför oss själva, något vackert att besöka på helgerna...det handlar om att vi ser alla levande organismer, plantor, växter, djur, hav osv. som avgörande för vår egen överlevnad. Biologer som studerat däggdjur visar att de flesta påvisar symptom som stress, neuroser, aggressivitet mm vid trångboddhet och "overcrowdednes", samma symptom som människor påvisar idag. Vi reagerar redan nu starkt på vår omgivning och vår situation omedvetet genom ångest, alienation, våld, psykologiska problem, hyperaktivitet och stress. Det gäller bara att förstå det och att förstå varför. Vi är en del av allting, allt hänger samman.

Vad gör du? Hur går det?

Ständigt på väg, alla dörrar öppna, allt är möjligt, vi kan byta liv, förändra allt imorgon. Så ser det ut för många idag, och de senaste decennierna har det varit tidens melodi. Stå still, vara långsam har varit förkastligt. Dessa ständiga förändringar, förflyttningar har gjort det svårt att nå den där kontakten med platsen, omgivningarna, och därmed också med oss själva och våra medmänniskor, som Tempest, Ehrlich, Snyder med många flera som engagerar sig i naturen, inte minst hela Deep Ecology-rörelsen med Arne Naess i spetsen (se länk vid sidan, mer om
deep ecology senare)och indianernas Crow elder i ett tidigare inlägg beskriver. Det är svårt att göra planer när man kan ändra allt hur lätt som helst, byta hus, bil, shoppa loss på hemnet, leta på match, klicka dig fram till en ny partner, ett nytt hus, ett nytt liv. Du kan plugga, byta yrke, byta hårfärg, byta liv....Vi står aldrig still och jag tror att det skapar en känsla av oro och stress, har jag valt rätt, är jag på rätt väg nu, vad gör jag nästa år, till sommaren, vart ska vi åka på sportlovet? Hela den här livsstilen och den ångest och stress som den för med sig existerar i symbios med vår under de senaste decennierna tilltagande distans från naturen och jorden. Så länge vi befinner oss avklippta från vårt naturliga ursprung är vi vilsna och det visar sig i vår stressade, icke-naturliga tillvaro. Det kollektiva självmordet, förstörandet av naturen genom vår civilisation, vårt teknologiska samhälle där vi utarmar naturen är både en konsekvens av och orsak till det förvirrade och destruktiva tillstånd som vi lever i nu.

Tidningar

Ytterligare en anledning att bojkotta det dagliga tidningsläsandet är naturligtvis det enorma slöseriet med papper (=träd)som går åt till att producera dessa tidningar som är fulla av kommersiell reklam och inte lika tydlig "reklam" i form av samhällelig, ensidig propaganda från media, där det finns en åsikt som är den rätta och den är ganska smal och tas för given. För min del har det varit självklart så länge jag kunnat rösta (och innan dess) att den orimliga tron på ekonomisk tillväxt är en vansinnig paradox och en stor illusion. Det har alltid förvånat mig hur politiker, och andra människor, (förutom Miljöpartiet) envist, likt ett trotsigt barn, hävdar att tillväxt och ökad BNP ska lösa våra problem med fattigdom, miljöförstöring et cetera. Det förstår ju en treåring att det inte går ihop. Eller?!
True affluence is not needing anything.
Kram
Gaia

Terapeutens slutord

Sista besöket hos terapeuten avslutades med en Freudiansk (?) felsägning från hans sida när han klämde i med de uppmuntrande orden:
-Du måste ta ditt liv!
Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta, redo att ge mig ut i snöstormen och halkan...Han rättade sig med nöd och näppe innan jag började gapskratta.
-Jag menar förstås, ta tag i ditt liv, ta ett tag, ta dig samman...
-Jag fattar, log jag och sa adjö.
Underbart. Nu förstår jag varför Woody Allens filmer är så roliga. Det är en tunn linje mellan komedi och tragedi. Mycket tunn.

Details in the fabric, Jason Mraz

Details in the fabric

Calm down, deep breaths...

If it's a broken part, replace it, if it's a broken arm, then brace it, if it's a broken heart, then face it.

Hang on...stay strong, I'm doing everything.

Hold your own, know your name and go your own way...
and everything will be fine.

Jason Mraz

Refuge

Terry Tempest Williams har skrivit ett antal böcker i vad som kan kallas för genren "natur-litteratur" dvs att ett av hennes viktigaste teman är vår relation till naturen. Bland annat skriver hon i boken "Refuge" om sambandet mellan cancer i hennes familj och kärnvapentestningar tidigare i deras område. På frågan om vad det finns för risker med vårt stigande avstånd ifrån vår naturliga omgivning, säger hon att den distansen vi har till vår miljö påverkar vår relation till våra medmänniskor i form av en ökad distans till varandra: "I think our lack of intimacy with the land has initiated a lack of intimacy with each other. What we perceive as non- human, outside of us, is actually in direct relationship with us."
Det är lätt att stänga av i förhållande till våra medmänniskor om vi har vant oss vid att stänga av, klippa banden mellan oss själva och vårt naturliga ursprung; naturen och djur- och växtriket.

Att skrämma till lydnad, ett effektivt vapen

Skrämseldom i propagandasyfte, dömd för vad någon (SÄPO, polisen) tror att han har planerat att utföra. Är det tillräckligt hållbart för fängelse? Eller är det ett effektivt sätt att visa för oss vilka medel som finns att tillgå om man inte håller sig inom lagens ramar, för skrämseleffekten alltså.

Köpstopp 2009?

Det skulle vara väldigt intressant att ta reda på hur fullständigt onödig all konsumtion förmodligen är. Med vår livsstil i Sverige köper vi inte nya saker och kläder för att vi behöver dem, vi köper för att tillfredsställa vårt behov av kickar/upplevelser (i brist på bättre, shopping är en drog, en last som kan missbrukas precis som tobak, mat, sötsaker, sex, droger, alkohol) och för att ersätta vårt känslomässiga behov av kontakt med andra människor. Det är ett sätt att delta i vårt samhälle, att vara en del av det accepterade kretsloppet dvs utbytet av varor och tjänster som vi har blivit itutade att det är nödvändigt trots att det strider mot all logik att konsumera och producera bort våra miljöproblem och världens fattigdom. Det enda rätta, istället för att köpa, är naturligtvis att ge bort saker, pengar, att ge, ge, ge. Inte skaffa mer.
Själv upptäckte jag för många år sedan när jag bodde utomlands att det svenska beroendet av att se på tv-nyheter och läsa dagstidningar (helst det första man gör på morgonen, när man nyss har vaknat ska man bombarderas med negativa budskap och rubriker) är något som inte alls är lika självklart i andra länder. Där märkte jag att det går alldeles utmärkt att först och främst leva sitt liv och att det inte behöver kretsa kring en besatthet av att "hänga med" dygnet runt. Så jag ser aldrig nyheter eller har den typen av tidningar hemma. Jag vill inte att mina barn ska ta del av allt mörker och elände innan de är gamla nog att kunna hantera det känslomässigt. Det behöver de hjälp med. Det behöver jag hjälp med! Min tid lägger jag hellre på att sprida ett alternativt budskap, ett annat perspektiv på världen, något som jag anser är mera konstruktivt och positivt. Dagens tips alltså: lägg ner tv/radio/nyhets-beroendet. Du kommer att må bättre då! Och jag lovar, jag fick på något sätt höra talas om Estonia, 9/11 och Stormen Gudrun ändå, så småningom. Det finns tillräckligt många människor och instanser så att det är ingen risk att man missar något, trots att man som jag, bojkottar nyhetsmedierna.

Crow wisdom

Apropå mitt tidigare inlägg om platsens betydelse, energi, whatever:

"You know, I think if people stay somewhere long enough - even white people - the spirits will begin to speak to them. It's the power of the spirits coming from the land. The spirits and the old powers aren't lost, they just need people to be around long enough and the spirits will begin to influence them." -- Crow elder

Elden

Vårt urbaniserade liv, skapandet av dessa städer och byggnader har tagit oss så långt från naturen som möjligt, det har till och med haft som mål att förflytta oss ifrån den vilda, okontrollerbara naturen. Precis som människor sedan industrialismen haft som mål att kontrollera (och styra över i enlighet med kristendomens ideologi om människans herarvälde över naturen, som om vi inte vore en del av den? hur kan man styra över något man är en del av? förtrycka sig själv alltså?)naturen har byggandet av städer och moderna samhällen haft som mål att kapsla in oss ifrån väder och vind, höja oss, skydda oss från naturen!!! Vad är det då som gör att alla människor, barn och vuxna, finner ro och blir lugna av att titta in i en öppen eld? Hur kommer det sig att kakelugnar, öppna spisar, trägolv och så vidare står högst i kurs på bostadsmarknaden? Jag tror att det är för att vi längtar efter, behöver, dessa naturmaterial och naturliga källor. Känslan av att kliva in i ett hundra år gammalt hus och känna hur vinden drar längst träplankorna jämfört med att gå upp i en trappuppgång av betong och kliva in i en fullkomligt frisk-lufts-befriad, tätad, plastgolvad, plastdörrad modern lägenhet är väl inte ens lönt att diskutera. Alla vet vad som menas med att ett hus har själ. Ofta är det gedigna naturmaterial som skapar den där själen med tiden. Att det finns konstgjorda fjärrkontrollstyrda "eldar" som kan sättas på likt en Tv visar hur långt ifrån oss själva vi har kommit. Gary Snyder säger att det här avståndet gör att våra liv och vår existens riskerar att tappa greppet...om oss själva: " Human beings themselves are at risk -not just on some survival-of-civilization level, but more basically on the level of heart and soul. We are ignorant of our own nature and confused about what it means to be a human being". Vad det betyder att vara en människa- det är att vi är en del av naturen, därför dras vi till naturmaterial, därför älskar vi den öppna elden, därför förtvinar våra själar i miljöer som utestänger oss från det vilda. Gary Snyder igen: "Wildness is not just the 'preservation' of the world...it is the world"

Hörselskydd igen

Nu är det Winnerbäck på Itunes och min dotter, den yngsta, som springer genom huset med sina ljusblå hörselskydd runt huvudet och världens roligaste uppsyn när hon frågar: -Vad tyst det är. Kan du inte sätta på lite musik. Den ungen är född med humor. Hon hackar alltid sönder varenda Winnerbäck-sång genom att härma, säga efter hans texter så att de enbart låter ironiska och ännu mera överdrivet melodramatiska och sentimentala än de redan är och alla hans ordförvrängningar och ordlekar blir tillintetgjorda till plattityder och meningslösa ordkombinationer i hennes mun, (och nyponbuskar, nyponbuskar)med hennes medvetet frågande ansiktsuttryck. Svensk musik blir aldrig mer på allvar. Nu sitter dottern här bredvid i soffan och bläddrar i en tidning och ser på mig gravallvarligt, utan hörselskydden på: -Nu hör jag bra igen.
Gott Nytt År!!!

Montaigne

"Kunskap och sanning kan bo inom oss utan att ha sällskap av omdöme, och omdömet kan också bo där utan sällskap av kunskap och sanning; att erkänna att man är okunnig är faktiskt ett av de vackraste och säkraste bevis på omdöme som jag vet"

Motsägelsefullhetens välsignelse

Något jag lärt mig att leva med som inte var lika lätt när jag var yngre, är att acceptera, och till och med ta med i beräkningen, alltings och i synnerhets människors (inkl. min egen) motsägelsefullhet. Om man förväntar sig enkla svar, rationella lösningar, fullständigt klara och tydliga personligheter et cetera så blir man lätt besviken. Frågan är vad man är beredd att kompromissa med och det kan bara var och en bestämma själv. Var drar man sina gränser och för vems skull? På vissa områden gör jag viktiga val som kan tyckas (för andra, som gör andra val) extrema, och på andra punkter verkar jag kanske gå åt rakt motsatt håll. Nyckeln till harmoni är att acceptera att vi är komplexa, motsägelsefulla, och ärligt talat, motsatsen; enkelspårighet och tvärsäkerhet, vore väl rena skräcken? När jag står i butiken och väljer festmat till flera familjers nyårsfest, det är bestämt att barnen ska äta tacos, då har jag att välja på ekologisk eller icke ekologiskt kött. Det ena paketet är något större och lite billigare. Vilket väljer jag? Eller varför inte välja kyckling? Eller vegetariskt?
Oron för mitt första barns hälsa var enorm på olika håll och kanter när vi, de galna föräldrarna, insisterade på att servera honom vegetarisk (och ekologisk) mat. Endast en släkting gjorde sig besväret, vid ett besök i Uppsala, att leta igenom ett större matvaruhus för att hitta ekologiska barnmatsburkar till min son, och när hon upptäckte hur dåligt utbudet faktiskt var, ta sig tid att säga sin åsikt till butiksinnehavaren. Hon ifrågasatte inte vårt val utan gjorde sitt bästa för att stötta det.
När jag står framför en man (som utåt sett verkar vara så trevlig, "perfekt") som säger att han älskar mig men uttrycker sig på något vis nedlåtande och nedsättande och jag hör det i hans ton; låter jag det passera? (för han älskar mig ju) eller drar jag min gräns just där och vägrar kompromissa, och går därifrån, för alltid, av respekt för mig själv och för att kärlek inte har något med förtryck att göra, oavsett hur många som använder orden "kärlek" och "älskar" precis på vilket sätt och i vilka sammanhang de vill. I båda fallen får jag vara beredd på att ta emot kritik för mina val, därför att allt inte är vad det ser ut som på ytan. Jag får vara beredd att stå till svars och ta ansvar för beslut som alltför många vägrar att förstå, inte orkar förstå, av rädsla för vilka beslut de själva skulle tvingas fatta i förlängningen. Ensamhet kan vara ett steg i rätt riktning, även om det inte ser ut så. Hur kombinerar jag min oro och mitt engagemang för miljön, naturen, jorden och dess situation av totalt förtryck och utarmning (av oss, av mig!) med min västerländska livsstil, mitt behov av att komma fram, köra fort, köpa kläder, lampor, saker osv? Hur kombinerar jag mitt engagemang för jorden med ett engagemang i människor, mina medmänniskor? Det finns ett samband mellan att respektera människor, förlåta misstag, acceptera deras/vår ofullkomlighet men samtidigt bry sig, ta ansvar. Det är inte antingen eller. Det är bra att det finns Greenpeace och det är bra att Al Gore och Bono finns. Att vi alla finns. Det går att ta sig tid att förklara för sina barn hur att köpa second hand möbler, kläder, prylar är ett sätt att vara rädd om miljön snarare än att spara pengar. Det går att förklara kretsloppet. Det är inte svårt. På det sättet går det att påverka, genom sitt exempel. Det är bara det att man får vara beredd att svara och förklara sig, men aldrig försvara sig.
Litteratur är ett samtal, forskning likaså. Det är inte en jakt på de rätta svaren.