Vid middagsbordet över den vegetariska maten, pasta, pesto, broccoli, morötter, fetaost (-Italiano! säger sonen som ska bli fotbollsproffs och börjat öva på språket)säger jag:
- Det är den här helgen man ska ändra klockan har jag hört på gymmet.
- Men Mamma det måste du väl veta! säger sonen uppfostrande.
- Ja, jag sa ju det, nästa helg. Tror jag. svarar jag defensivt.
- Ska man dra klockan bakåt eller framåt? säger sonen.
- Hmm.....
- Men Mamma det måste du väl veta! säger sonen.
- Jag ska ta reda på det! Jag ringer Morfar. säger jag.
- De är i Spanien, säger Mini-Gaia.
- Mamma! suckar sonen. (värst vad han blivit kaxig)
- Jag ska ta reda på det!!! säger jag.
- Om det ska bli ljusare så måste det vara så att man flyttar fram klockan, funderar sonen och tittar frågande på mig.
- ????
- Då börjar alltså fotbollsträningen en timme senare kan man säga...pratar han på.
- ????
- Eller? undrar sonen.
- Fattar du det här? frågar jag förundrat.
- Ja, svarar den lille matematikern.
Jag sitter tyst en lång stund och försöker smälta detta. Sedan säger jag bara:
- Ja, jag fattar det inte.
Ibland förundras jag över hur nischad jag är. Men jag kan förklara en hel del mycket komplicerade postkoloniala litteratur-teorier om ni vill veta. Or not.
tisdag 24 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar