Besatt igen

Jag visste att det skulle bli såhär. Besatt av min forskning. Efter lång tids vakuum har jag börjat igen och nu kan jag inte tänka på annat. Forskning? Finns det annat? Jag kastar mig över böckerna, skriver, tänker, jag tänker inte på annat, tankarna virvlar omkring, härligt kreativa, ständigt närvarande, på promenad, på yoga (hm, där lyckades jag släppa det tack vare effektiva mantran), på cafe (snabbfika, måste hem och forska). Böckerna ligger framme jämt och väntar på uppmärksamhet, skjuter bara undan dem mot ena änden av köksbordet när vi ska äta middag. Jag sneglar längtande mot dem när jag förhör barnen på läxorna, när jag plockar undan disken. Allt annat känns oväsentligt eller åtminstone mindre viktigt. Uppslukandet är totalt, och det är ett rus och en glädje och en farligt stressande längtan efter att läsa, tänka, förstå, formulera sig. Tiden rinner iväg, en halvtimme på kvällen när barnen springer till grannarna och leker blir ett efterlängtat återseende med den ständigt väntande boken. My God, I'm obsessed. Huvudet dunkar. Bäst att smida medan järnet är varmt. Nu, bara nu, i det här tillståndet kan storverk uträttas....