Ny grej

Mini-Gaia berättar i skolan: - Jag har börjat cykla till skolan nu. Det är min nya grej.
Och det låter som mig själv när jag säger på lunchdejten idag: - Jag har börjat med yoga nu. Det är min nya grej. Ny-gamla.
Eller den postkoloniala gone ecocritical forskaren och föregångaren Graham Huggan, som sa i våras, på konferensen i Venedig, när jag överlycklig uttryckte min uppskattning för hans senaste artikel som handlar om den gröna postkolonialismen, hans nya inriktning som befäster min, då sa han: - Yeah, it's my new thing.
Bästa uttrycket, som sprider sig!
Och yogaläraren som säger, att nu behöver vi inte leva tillsammans som man och kvinna, som beroende av varandra längre, utan nu är vi självständiga och individualistiska som kan leva själva och ändå hela, och sedan möta varandra om vi vill, men utan att behöva det, utan måsten, utan beroenden: - Det är det nya, säger hon och slår ihop händerna i namaste och jag minns den där ungen i kollektivet i Santa Cruz som hette just Namaste, alltså en indisk hälsningsfras, och jag känner instinktivt att yogaläraren har rätt. Vi kan fortfarande leva i par om vi vill, men det är inte längre något absolut måste.