Konstigt

Det är konstigt att någon som jag en gång avskydde så (av outgrundliga anledningar, tycks det mig nu), kan jag nu dyrka hans ord som vore de små bitar av baguette med chevre och till det ett gott vitt ekologiskt vin. När jag läser hans blogg upptäcker jag att han är ungefär i min ålder. Touché. Klart jag avskydde honom när han var en jämnårig, pretto slacker-slyngel, som vågade prata, häva ur sig överdrivna åsikter för att märkas, tog plats och trodde han var Strindberg eller Jack Kerouac. HA! Jag reste till Californien och träffade Allen Ginsberg på riktigt och blev bjuden på kokain av Neal Cassadys son (jag sa no thank you). Nu inser jag att det var en slags missriktad avundsjuka, att Birro vågade synas och höras medan jag flydde till andra sidan jorden och gled runt för att bli skådespelerska när jag egentligen ville vara författare. "Jag ville bli det jag redan var". Birro blev alkis och längtade efter barn. Jag skaffade barn och blev litteraturforskare. Nu tar han över bloggvärlden med sitt svarta hår och sina kavajer. Och jag inser att vi, liksom en annan jämnårig, lever ut våra kajalmärkta ungdomsdrömmar nu, på riktigt. Kram