Mål-vansinnet

Nu får inte barnen längre jobba ifred i skolan och vara nöjda med det de gör i stunden utan nu måste de ha mål, och dessa mål måste de själva sätta upp på meningslösa möten som man har med lärare, barn och föräldrar. Förut innebar dessa samtal att barnen fick visa vad de gjort i skolan för sina stolta föräldrar. Nu pressas barnen, från sex års ålder på att tänka ut ett eller flera mål som de måste skriva under på skriftligt. Det är vansinnigt och enligt min åsikt rent av skadligt. Förra året led mötestiden mot sitt slut när jag satt där med min sexåring och läraren satt med pennan i högsta hugg och väntade på att min dotter skulle komma på något hon kunde bli bättre på. Min dotter, som tack och lov, fortfarande har självkänsla nog för att vara fullkomligt nöjd med allt hon gör, kunde inte komma på något. Till slut slängde hon ur sig: -Innebandy! Och läraren lyckades se allvarlig ut och skrev dit innebandy som Mini-Gaias skolmål, och vi skrev under dokumentet alla tre. När jag och dottern kom ut på skolgården sa jag: - Jaha, så du vill bli bättre på innebandy? - Nej, jag hatar det, jag tänker inte göra det. Jag bara sa det.
hahaha. Meningsfullt?