När jag var 20 år förvånades jag över att min yoga (och meditations)-lärare, som var en otroligt snygg och vältränad man i sina bästa år (typ 30 då haha enligt min unga utgångspunkt..), tysk naturligtvis, sa att han tränade regelbundet och intensivt på gym. På något sätt, i den världen jag levde i då, där allt var antingen svart eller vitt, stämde detta inte in med ört-teerna och new age-böckerna och solhälsningarna som vi faktiskt steg upp klockan sju för att göra....När jag då visade min förvåning minns jag att han sa någonting som för alltid förändrade min syn på fysisk träning som icke motsatt till andlig/intellektuell utveckling och verksamhet:
- Ja, annars blir man ju bara hjärna, sa han med tysk brytning.
Kropp, vi är också kropp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar