Den vackraste delen av Sex and the City -filmen handlar inte om kärlek eller romantik utan om vänskap. Det är när både Carrie och Miranda sitter ensamma på varsitt håll på nyårsafton och Miranda ringer Carrie och väcker henne och de pratar lite och lägger sedan på. -Go back to sleep, säger Miranda tappert fastän hon håller på att bryta ihop av ensamhet, och då stiger Carrie upp ur sängen, slänger på sig en kappa över pyjamasen och springer genom snöyran (för det går inte att få tag i en taxi i New York på nyårsafton) hela vägen till Mirandas lägenhet och när hon kommer fram kastar hon sig runt halsen på Miranda och säger: -You are not alone, you are not alone. Då gråter jag.
Vänskap slår allting annat med hästlängder. Vänskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det är en av mina favoriter också. Jag tror att det är delvis därför jag gillade serien så mycket: deras vänskap och stöd till varandra trots att de är helt olika.
SvaraRaderaJa, vänskap är bäst, mycket stabilare och pålitligare än kärlek.
SvaraRadera