Det är studiedag och barnen är hemma från skolan. Mamma Gaia måste jobba som vanligt. Försöker få Mini-Gaia att förstå att det betyder tystnad, vara ifred, gå till ett annat rum. Det går sådär. På köksbordet har jag spridit ut böcker och artiklar, bärbara datorn, tekoppen. Mini-Gaia sitter mittemot och gör roliga miner så fort jag tittar upp. Det är omöjligt att koncentrera sig. Jag läser en bok av en annan Ghosh-kritiker och försöker formulera mitt konferensbidrag, forma mina egna tankar samtidigt som jag funderar på om jag kan hänvisa till andra forskare i ämnet. Hela tiden sitter Mini-Gaia knäpptyst mittemot och har en ny galen min på gång när jag vänder blicken ditåt. Jag brister ut i skratt förstås och säger: -Jag måste faktiskt jobba. -Jobba då, säger hon. Tyst håller jag upp boken framför ansiktet och läser.
-Vad gör du? frågar Mini-Gaia.
-Jag läser! säger jag lite extra högt, till ingen nytta förstås. Jag lägger ner boken.
- Vad gör du? frågar den lilla terroristen.
- Jag tänker!
- Vad tänker du på? undrar hon intresserat.
This could go on all day.
En forskares produktiva vardag.
måndag 16 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar