Sopor eller handväskor

Som av en märklig händelse, en ren tillfällighet recenserar just idag Aase Berg Karin Thunbergs senaste bok "En dag ska jag berätta om min mamma", en bok som handlar om Thunbergs mammas sopsamlande, en psykisk sjukdom(?) som Berg tolkar som en avart och en effekt av det patriarkala samhällets konsumtionsideologi, där män har makten och friheten, över pengar, krig och affärer, medan kvinnor kan intala sig att det är meningsfullt och av fri vilja som man väljer att städa och byta gardiner. Och visst, till skillnad från mamman i boken, som aldrig fick någon frihet genom karriär, konsumtion och resor, så har senare generationer fått den friheten, men den är imaginär, och Berg påstår att friheten att konsumera, shoppa handväskor och hänga på rad i garderoben inte skiljer sig så mycket i grunden från mammans sopsamlande. Sopor eller handväskor? Har vi kommit någonstans egentligen? Vari ligger makten i att konsumera sig trött?