Konferensen i Venedig

Apropå att inte idealisera hjältar och förvänta sig för mycket, en liten anekdot från verkligheten: På cocktailpartyt på konferensen i Venedig närmar jag mig långsamt den världsberömde amerikanske forskaren i postkolonial teori och han har ett vinglas i handen och en flaska under armen (!) och han är klädd i svart kavaj och vit skjorta och jag har läst alla hans böcker på mina doktorandkurser på universitetet och han är en levande legend och jag är full av beundran, full av förväntan när jag ställer min fråga, som jag är uppriktigt intresserad av att höra hans svar på. Jag frågar honom vad han tror om miljöproblemen och om radikala eko-aktivister kontra de akademiska kolonisationsforskarna och vad han tror om framtiden. Det är naturligtvis omöjligt att bli nöjd men jag väntar med spänning och han tar en klunk vin och sedan ler han och säger: "I think there are enough people worrying about it so it will probably be ok". Man kan nästan höra kraschen när han rasar ned från min piedestal och senare på dansgolvet rasar han ännu mera.Det är inte hans fel, det är mitt, men det är också min vinst och min insikt för det är då jag vet vad det är jag måste skriva om.