databeroendet

Jag har 1566 olästa mail i min inbox. På en av mina tre mailadresser, och då räknar jag inte hotmail som jag inte kollat på flera år. En av mina mailadresser kollar jag flera gånger om dagen, varje timme om jag inte är upptagen av möten eller undervisning. Andra mailadressen försöker jag kolla varje dag men glömmer så det blir kanske varannnan-var tredje dag. Tredje mailadressen som tillhör ett jobb jag har på skolan kollar jag aldrig, och det tror jag har gått fram. Jag orkar inte. Jag missar saker, helt klart, inbjudningar, förfrågningar, möten, fester. Oftast kommer då påminnelser. Vissa mail har numera ett rött utropstecken och krav på besked om läsning. Undrar varför? Hehe. Jag orkar inte. Jag glömmer. Vem hinner? Jag väljer. Vissa mail från vänner är extra efterlängtade och jag kastar mig över dem och svarar oftast direkt. Många andra mail tänker jag svara på men glömmer bort totalt om jag inte gör det direkt. Alla mail från sonens fotbolls-eller bandytränare öppnas direkt, med almanackan i högsta hugg, matcher och möten skrivs in direkt för att inte missa nåt. Allt det här tar upp enormt mycket tid och energi. Hur är det för er? Sedan har vi mobilen. Och facebook. Och så vidare. Jag gick på möte med professorn med köksalmanackan i högsta hugg för jag orkade inte skriva över allting i den lilla, för året nyinköpta mini-almanackan. Det här är helt sjukt. Eller? När jag var bortrest tre dagar på skidsemester kändes det oerhört befriande och smått rebelliskt att inte ta med datorn. När jag kom hem tog det flera timmar innan jag vågade ta tag i att öppna mailen, så stressad var jag vid blotta tanken på all information jag måste ta till mig och ta ställning till. Hur var det förr? Jag minns inte. Bara några få år tillbaka såg i alla fall inte mitt liv ut såhär, det har eskalerat.