Kärlek

På biblioteket står vi i kö på lassemaja och kärleksmysteriet. Jag måste säga att jag har omdefinierat min syn på kärleken. Förut trodde jag att det handlade om the one and only och happily ever after. Nu vet jag att förmågan att "lyckas" i kärlek handlar mer om sin egen personliga utveckling och vilja att vara öppen för att ta emot kärlek. Kärlek är så mycket mer än kärleken i ett parförhållande eller en kärnfamilj. Är det inte kärlek när mina barns pappas exfrus far och exfruns nye man och barn och min före detta pojkvän och hans barn och.....så vidare, kommer på min sons fotbollsmatch och hejar på och jag vet inte längre om tvåringen vid min sida är mina barns lillebror eller om flickan med det trassliga håret fortfarande är min styvdotter och jag vet inte hur i hela världen det är möjligt att uppbåda en sån enorm förståelse och förmåga till förlåtelse som vi, liksom många andra, har tvingats till därför att vi bara inte orkar bråka mer, inte orkar kämpa mer. Vi hör ihop och det är kärlek vare sig det handlar om förhållanden som runnit ut i sanden, otrohet, svek och besvikelser, oräkneliga hatmail och stora scener har passerat revy och vi sitter fortfarande där på läktaren och ler och samsas och det är äkta vid det här laget, det är äkta och efteråt går vi på ikea och äter middag och grabbarna spelar fotboll utanför någons nya bostad och det är en man som har många barn och många misslyckade förhållanden bakom sig, och som är min vän därför att våra barn är vänner och för att vi en gång kom varandra närmre än vi hade väntat oss och för att han då sa, i förtvivlan över att jag inte kunde se någon framtid där: -Det ironiska är att jag alltid, alltid, har försökt vara den där Mannen, för dig!
Och att jag förstod precis vad han menade, men det hjälpte inte.
Ibland får man bara släppa allt och gå vidare, utan ilska och utan att förstå allting. Känslorna lever sitt eget liv och det krävs gott om kuddar och mysiga filtar i vårt nya liv som buffert emot ensamheten och i sommar ska vi till Italien, trots allt.