DNs energipolitik

I lördags tillbringade jag några timmar i en stad jag bodde i förut. Barnen hälsade på hos rockstjärnan och jag satt på cafeer och läste tidningar, bland annat DN. Jag förvånades över hur märkligt det kändes att vara tillbaka i en stad där jag bott i sex år men där jag nu kände mig som en turist, möjligen från en annan planet. Jag såg flera människor jag brukade umgås med och ingen kände igen mig. Tror jag. Kan man förvandla sin utstrålning så mycket på sju år? Kanske, det är inte omöjligt. Betyder det att jag är mer intakt nu, mer mig själv nu, än jag var då? Who knows. I alla fall blev jag chockerad över DNs alldeles privata energipolitik. På debattsidan och på ledarsidan fanns minst tre nästan likadana inlägg eller artiklar att läsa och alla gick ut på att kärnkraften inte längre bör läggas ned utan tvärtom byggas ut. Det var journalister och politiker, som ändrat åsikt, "därför att framtidens energibehov kan inte lösas på annat sätt". Behov eller förbrukning? Och vems framtid är det man kallsinnigt struntar i när man skjuter problemen med avfall och gamla reaktorer för att inte tala om riskerna för katastrofala olyckor framför sig? Är det bara jag (och miljöpartiet, och alla miljökämpar) som ser att kejsaren (den över blockgränserna enade politiken) är naken? Hallå? Som tonåring protesterade jag mot min NO-lärares självklara propagerande för kärnkraft med min egen övertygade magkänsla, Nej! Det kunde han inte ta, inte ens riskera att ta upp till diskussion i klassrummet. Istället tog han tillfället i akt att på ett förnedrande sätt trycka till mig och ifrågasätta min intelligens och mitt egenvärde, genom att förlöjliga min åsikt på ett patroniserande sätt. Generad och chockad förstod jag redan som femtonåring att det handlade mer om hans behov att utöva sin makt i den situationen än om riktigheten i hans åsikt. Det är ett av mina värsta minnen från skoltiden, min första upplevelse av maktmissbruk. Jag minns även hans överdrivna beundran av mina föräldrar. Men lördagens DN lämnade jag kvar på cafeet i Älmhult. Förutom del ett som jag eldade med i öppna spisen igår.