Högstadiet del ett

Egentligen är det samma sak att undervisa på högstadiet som att uppfostra barn: Auktoritära maktmetoder, skrik, hot och bråk leder bara till motsatt effekt, trots, ilska, rädsla och panik. Närvaro och lugn, ett stort, starkt inre lugn, som måste byggas upp under lång tid i förväg inombords, och rakt riktad koncentrerad och ärlig närvaro, förutsättningslös, fördomsfri, funkar. Ibland. Allt hänger på MIN sinnesstämning, inte på deras. Idag var jag distraherad och frånvarande och det märktes direkt. Jag satt i katedern och eleverna skulle jobba självständigt med stenciler. Då märkte jag att en av eleverna satt och såg rakt på mig istället, allvarligt, forskande. Jag undrar vad han tänkte på. Jag vet vad jag tänkte: Innan du hinner blinka är du nästan fyrtio år och undrar vart fan tiden tog vägen. Ok, det var ju de där månaderna i Indien och så nästan ett helt decennium i Kalifornien och så...ja, ett par terminer i Spanien, halvt glömda i sangria-dimman, och så livet på landet när barnen var små...there goes twenty years.