tisdag 24 februari 2009
Derrick Jensen
Här kommer han. Jensen har skrivit en rad mycket intressanta böcker, de mest kända är Endgame 1 och 2. Han är en framstående, amerikansk miljökämpe, radikal civilisationskritiker och förespråkare av "eco-tage",(=sabotage i miljökampens namn, alltså inte bara civilt motstånd utan aktivt motstånd). Själv är jag pacifist och även om jag förstår och inspireras av de så kallade eco-warriors som strider till handling så ser jag deras aktivism mest symboliskt, som en väckarklocka för oss andra, och som inspirationskälla. I längden tror jag att det i människors medvetande som förändringen av samhället och synen på naturen och vår del av naturen, måste ske, och då tror jag mest på ordens makt. Som att skriva böcker, blogga, prata om de här frågorna hela tiden och med alla, uppfostra barnen till ett naturnära tänkande och liv. Mina barn har till exempel gått på utedagis med ekologisk mat och enbart naturtomt osv, där barnen alltid vistades i naturen, var med och odlade osv, även fast dagiset låg längre bort än det lokala asfaltsdagiset så var det värt det, det var så viktigt, och det var ett tillfälle för mig att påverka deras start i livet, precis som det faktum att de bodde mitt ute på landet sina första år, och att de i stort sett fortfarande lever ett liv utan TV och dataspel eller andra medier. Det finns små sätt som man kan påverka, genom sina val i familjen påverkar man också omvärlden, eftersom vi människor och de vi är, hur vi lever, är en del av den världen. Vidare skriver Jensen mycket intressant om sambandet mellan patriarkala maktstrukturer och våld i samhället, särskilt i USA. Vad jag gillar mest med det här inslaget är att Jensen uppmanar oss att hitta och använda våra egna, unika talanger för att påverka problemen i världen, hitta sin passion och sin möjlighet att hjälpa till på det sättet. Och sedan,frågan: Are you willing to do it? Dessutom, om man studerar Jensen närmare, upptäcker man att humorn och självdistansen hela tiden finns där, som en lättnad och en andningspaus mitt i allvaret.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar