torsdag 19 februari 2009
Min son är stor
Det är obegripligt men min son säger godnatt och går själv in i sitt rum och lägger sig. Mina förvånade erbjudanden om att "lägga honom" avvisas vänligt men bestämt. Kvar i hallen står en förvånad mamma som inte ångrar en sekund alla långa, enerverande kvällar av ändlöst nattande då han krävde att jag låg vid hans sida i timmar...tack och lov att jag stod ut, för nu är de dagarna tydligen förbi. Mitt samvete är gott och han har fått nog. Tur att jag har ett yngre barn som fortfarande inte kan få nog av mina gonattkramar....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar