Det riktiga livet

I näst sista texten i Malmstens tidigare nämnda bok skriver hon så klokt om "När ska livet börja? När blir man stor?". Om gränser som ska passeras. Riter och ritualer. Om riktiga bröllop och riktiga barn med riktiga skolväskor och en riktig studentexamen. Eller kanske en riktig doktorsexamen? Och sen då? Börjar det riktiga livet då? Har jag vunnit då? När min bror tog sin civilingenjörsexamen var han 24 år och det var stor fest, smycken, gåvor. När jag tog min magisterexamen i engelsk litteratur var jag 34 år med två kids och en urusel ekonomi, ingen akassa, ingenting, risig bil blablabla. Jag fick lite cash till mat till barnen. Inget party. Behoven ser så olika ut. Jag har aldrig varit den som planerat mitt liv, följt den utstakade vägen. Har jag vunnit nu då? Apropå Bodil Malmstens text, jag skrev en gång en pjäs som hette "Ett riktigt barn" om barnlängtan mm. Det var längesedan nu. Men den var bra. Riktigt bra.