Intressant om närhet

Läser lite om Jean Liedloffs tankar om barn. Vissa av de här idéerna har jag tillämpat utan att jag har varit medveten om att någon hade forskat kring ämnet. Det var en instinktiv och intuitiv kunskap som jag bar med mig, som var starkare och tydligare än något som den rådande konsensus i omgivningen byggde på. För mig var några grundstenar just närhet, att bära barnen jämt och att sova nära tillsammans hela familjen i en stor säng (som tog upp hela sovrummet) självklarheter. Det fanns ingen möjlighet eller något större intresse hos mig att lägga barnen i vagn, vagga eller spjälsäng, det var som om barnen talade till oss och vi lyssnade. Det här med att lyssna på barnen blir svårare när de blir äldre och dras med i alla önskemål och aktivitetskrav, men jag tänker mycket på hur man hjälper barnen att tillfredsställa deras verkliga behov, att bli sedda och hörda, älskade, och försöka se upp med att dras med i den verklighet av ha-begär och snabbt måste-tempo som vi lever i dagens samhälle. Kan man redan nu vara en motvikt, en röst som säger, stopp, vänta, ta det lugnt, så kanske man kan hjälpa barnen att se sina egna behov i framtiden istället för att lura sig själva att fylla dem med artificiella stimuli som shopping, konsumtion, underhållningsindustrin etc. Katrina Kenison skriver om sin kamp att skapa en lugnare livsstil i sin familj, där mycket påminner både om Jean Liedloff och om Waldorfpedagogiken. Läser vidare...