Festa

Vi går på bröllop och känner oss lyckligast av alla. När musiken tystnar klockan ett går vi ut på stan med de yngre kusinerna, att jag är gravid och trött ignorerar jag, ut ska vi minsann eftersom vi är tjugofem och unstoppable och aldrig går hem före stängningsdags och aldrig kan säga nej till en inbjudan till fest och vi går från ställe till ställe i Göteborgsnatten med kusiner som lever loppan och inte har tiotusen ungar och flyttar och villor och bebisar i magen och vi klagar upprört över att allting bara stänger, jag försöker till och med övertyga vakterna i något högt torn med glashiss att hålla öppet längre för vår skull men han bara skrattar och vi har kul men vid klockan tre tar vi motvilligt en taxi till hotellet och jag är nykter och du är full och chauffören skrattar högt åt våra samtal bak i taxin där vi analyserar och dissekerar varenda människas förhållande, inget går upp mot vårt eget förstås, ingen är så kära som vi, så lyckliga som vi, vi är Romeo och Julia och inga kan älska som vi. -Jag älskar dig, säger han och jag skämtar rått tillbaka, som bara en nykter, älskad, gravid kan göra: -Jaja, jag kan få vem jag vill! Och den pakistanske chauffören gapskrattar av skadeglädje. Mannen säger: - Ha! Du är bara sur för att du inte kan dricka! Dagen efter bröllopsfesten säger mannen: -Att festa med folk som är femton år yngre är inte alltid en bra idé. Say no more. Snart åker vi till Indien.