Att de orkar

Jehovas knackar på. Att de orkar. Vad ska jag säga idag? Ibland säger jag att jag är jude eller buddhist. Med ett gravallvarligt ansikte brukar det få tyst på dem. Idag tänker jag säga att jag är muslim, det liksom ligger i tiden, tycker jag? Men de här två är unga och ser så oskyldiga ut att jag inte kan förmå mig att vara mitt vanliga hårda och kalla jag. De stirrar oavbrutet på min putande gravidmage och jag flashar lite extra med den stora förlovningsringen som kostade mer än min ett och ett halvt år gamla bil är värd, mot deras ansikten. HA! Jag är inte singel, förtappad morsa minsann! Och jag minns tanten från Jehovas som nästan förföljde mig och min förtappade, ogifta själ när jag bodde ensam på landet med två små barn, hur hon ville rädda mig antar jag tills jag fräste ifrån en dag och sedan några veckor senare stod hon i Konsum-kön och jag hälsade och skämtade glatt:-Det var länge sen..Och hur hon konstigt upprört svarade:-Ja, det bryr väl inte du dig om!
Förkastad av Jehova. Förkastad av gud?
Men nu ler jag och flashar med diamantringen på vänster ringfinger framför ungdomarna och de säger:- Vi tänkte bara säga att vi tycker att Bibeln är en jättebra bok, vad tror du om det? Och jag ler stort och putar med magen och säger: -Ja, det tror jag med! Fin klänning förresten! Och tjejen ler och säger.- Tack! Och de säger: -Lycka till! och jag går upp till sonen och säger: - Den här tidningen slänger vi direkt i tidningsinsamlingen! Och han skrattar åt det.Och jag tänker på jewel.