Förankring

Jag trodde att jag hade ett behov och en tendens av att alltid skapa en förankring runt omkring mig, i platsen, människor, sammanhang. Men plötsligt, ju starkare min förankring till min man blir, och ju starkare hans förankring i mina barn, desto tryggare känner jag mig oavsett var jag är. Det är som om jag genom förankringen i honom och i vår familj har blivit mindre sårbar för yttre förändringar. Det känns som att vara skyddad av en bubbla av kärlek, att oavsett var vi är någonstans så har vi vår trygghet ändå. Det är en ovan känsla och faktiskt lite främmande. Som att glida fram genom världen, men utan de känsliga antennerna jag hade förut. Det finns någon här som alltid är på min sida.