Jobbar

Både Alex och katerina kommenterar roligt hur en viss typ av människor sitter på cafeer och restauranger och låtsas-jobbar på sina laptops. Alex beskriver en hel morgon av meningslöst "jobbande", han åker hemifrån för att jobba men som skribent har han ingenstans att ta vägen, inget jobb att gå till, bara sin dator och servitörer att beställa kaffe på kaffe av. Känner mig olyckligt träffad av det här. Nu när barnen har börjat skolan och försvinner från hemmet på morgnarna infinner sig en lätt oro: vad ska jag göra, var ska jag börja, och framför allt var någonstans ska jag göra det? Hemma, och iså fall på altanen eller inomhus? ( I vilket fall blir man distraherad av hushållssysslor) På cafe på stan? (Distraherad av människor, musik, bilar, andra affärer och ärenden). En ensamhet som tar över frustrationen över att inte få nåt gjort. Alex ringer sin tjej och bebis för att möta upp på lunch och tvingar de sedan att ta en kaffe också, så han slipper bli ensam med datorn. Min dag i korthet: Optiker redan halvtio (kom en kvart för sent). Jävlar vad effektivt det kändes att va ute på stan och igång innan affärerna öppnat. Sedan några ärenden. Sedan cafe-besök, satt ute, inte en kotte var där, bara personalen satt och snackade vid bordet bredvid. Sedan handla, slänga skräp, köpa lunch på en restaurant, take away. Sedan hem, massa grejer som behövde göras i hemmet, det tar aldrig slut, maila lite, ringa lite, kolla lite, läsa minst tio bloggar. Tänka. Sedan kommer barnen hem med tusen kompisar och det är dags att planera middagen och kvällens händelser. Ja det var en effektiv arbetsdag. Bättre imorgon.