Tror ni på ödet?

Jag läste eller hörde nånstans att man kan bli kär, riktigt kär max tre ggr i livet. Stämmer det? Resten då, är det inbillning, attraktion, passion, förälskelse? Det kan vara allt möjligt. Jag tror på ödet. Alltså på att det finns en eller flera personer som man verkligen, verkligen passar ihop med. Det betyder inte att det är lätt, tvärtom, men att man känner en obeskrivlig känsla av samhörighet och connection på alla plan, som gör att man är beredd att offra en hel del, stolthet, frihet, prestige, tid, engagemang, sårbarhet osv för att få vara tillsammans. Jag pratade med vännen A om mitt förhållande med mannen, som slog ned i mitt liv som en blixt. Som någon i min närhet sa: En dag var han bara där. Som min son sa till honom i början: Är du här igen? Du är ju här jämt! (i början var min man ingen välkommen gäst i treenigheten, min som uttryckte klart och tydligt sitt missnöje och det är ett under att min man lyckades behålla sitt lugn med allt som han fick utstå, men han sa bara; det blir bättre sen, det kommer att bli bättre. Och det blev det. Tålmodigt väntade mannen ut den lille prinsen och nu är maktbalansen ok)Vännen A häpnade över min kärlek och jag höjde min man till skyarna men mest för allt han var för mig, allt han sa, gav, gjorde, för mig. Och jag sa: Men vi bråkar mycket. Gör ni? sa A. Du menar väl diskuterar? Nej bråkar, sa jag. Bara för att det är ödet och kärlek betyder inte att det är smooth sailing hela vägen. Tvärtom. Men man har en vilja att anstränga sig som gör all skillnad i världen.