Vem sa så?

Plötsligt, när jag lyssnar på Winnerbäcks låt Strimmor, minns jag hur någon sa till mig, på fullaste allvar: Du och jag, vi kan ju aldrig såra varandra. Och jag minns att jag tänkte redan då, att jag inte förstod hur han menade, för hur kan man veta det? Mellan män och kvinnor, hur kan man man veta det? För att vi var tillräckligt starka, hårda, kalla? Hur kan man säga så? Bara med en sådan oberörbar visshet om sin egen otillgänglighet kan man gå fullständigt osårbar genom livet. Or not.