Överens eller inte

Läser i Saras blogg om hennes tankar kring barnuppfostran, hur det inför barnen verkar som en onaturlig konspiration om föräldrarna är överens om allting. Hon skriver också intressant om att hävda sitt eget jag mer framför barnen, istället för attt hänvisa till vad som är bra för dem. Det verkar klokt att vara sin egen personlighet framför barnen och jag tycker att det är viktigt att barnen ser och hör vuxna som diskuterar och argumenterar om olika saker, men inte när det gäller barnens regler och rutiner, där tycker jag fortfarande att det är viktigt att vi som är föräldrar håller en enad front. Däremot är det självklart bra om barnen får en uppfattning av att föräldrarna har klara och tydliga/olika personligheter och åsikter när det gäller allt möjligt annat som kan diskuteras. Lite jobbigt bara för jag har så svårt att acceptera när min man har en annan åsikt än jag, särskilt i politik. Diskussionerna brukar sluta med att jag säger: -Säg inte emot! Du ska tycka som jag!
Kanske höll mina föräldrar alltför hårt på sin gemensamma front.