In case

Om någon undrade varför jag aldrig skriver om min mans barn, som ju också är en del av min familj numera, så är det för att jag av princip inte anser att jag har rätt att blogga om någon annans barn, även om de tidvis bor i min familj. Jag hade inte accepterat om någon annnan än jag själv bloggade om mina barn. Men man kan väl säga såhär, att när min mans barn är hos oss spelar jag den här låten på repeat i bilen dagarna i ända, för att lugna mina nerver. Jag har väl aldrig varit känd för mitt tålamod och mitt lugna temperament. Att då gå från en liten mycket close-knit familj på tre personer där jag har ensam koll på läget och bestämmer allt själv, till ett kaos på sju personer plus ett barn i magen, ja det säger väl sig själv att det kommer att ta tid för mig att vänja mig. Enough said.