From India with love

Så skulle jag vilja kalla min nya blogg, om jag startar en ny. Funderar på att göra det, som Marcus Birro, bara lämna det gamla, den gamla energin bakom mig och starta om på nytt. Under tiden som jag funderar är jag i Indien och jag sitter på ett hotell där man skulle kunna leva i månader, nej år, och jag har varit i Indien förut och då bodde jag på jordgolv och hämtade (iskallt) vatten i en hink exakt klockan fem varje morgon i en hörna på utsidan av huset när kranarna sattes på för en kort stund varje dag. Det vattnet fick jag sedan hälla över mig i någon slags dusch och det var hål i golvet istället för toalett och det var iskallt om nätterna i dubbla långkalsonger och raggsockor och jag minns inte hur många veckor det gick mellan gångerna jag tvättade håret. Det var Indien då, 1995, och det som mest förvånade mig då, var hur lätt det var för mig att vänja mig vid livsstilen, så långt under det jag någonsin trott jag skulle kunnat stå ut med. Nu är det 2009 och jag är i nästan sjätte månaden och lika lätt som jag hade att leva på Sri Ram Ashram i norra Uttar Pradesh, lika lätt har jag nu att vänja mig vid den koloniala livsstilen, eller positionen (som vi litteraturforskare skulle säga)där jag nu befinner mig, på ett tjusigt hotell på sydöstra kusten, vid Indiska Oceanen. Det tar mig två dagar att ta det för självklart, för givet, att inte öppna mina colaburkar själv. Det tar mig två dagar att inte längre se, eller generas över alla dessa människor som har som jobb att se till att jag, och alla andra gäster, har det bra hela tiden. Det frågas, hälsas, tackas, pushas, bugas och hålls på. Och som vanligt i Indien så vill jag assimileras, jag klär mig indiskt, jag hänger smycken på min kropp, jag färgar håret mörkare och det glänser svart av indiska oljeinpackningar, men det går inte att förneka att jag inte är den som sitter i en rickshaw eller trampar omkring på gatorna som jag gjorde i Östra Delhi. Nu kryssar chauffören vant fram genom den fullständigt galna Chennai-trafiken och jag sitter där och ser ut genom fönstret, ut på Indien, uppifrån, inifrån och jag vet inte vad jag ska tycka om det, men jag vet att jag, precis som 1995, känner mig hemma i Indien. Hemma.