Måndag på kontoret

Vid ett stort bord sitter en grupp gymnasister, killar och tjejer och min första tanke är åh gud vad de är unga, vad härligt för dem. Men efter att ha lyssnat på deras konversation ett tag fylls jag av förakt och avsky: vilka töntar. De sitter och pratar med stela och vuxna röster om "ansvarstagande", "betygsbedömningar" och "valda ombud till stämmor" och andra tråkiga ämnen. Jag tänker visst är min son jobbig och rebellisk men hellre en fotboll genom fönstret då och då än att han sitter kortklippt och välfriserad i randig rugbytröja med krage och beige (!) trista byxor när han är arton och skämmer ut mig med sin vuxenhet.