adhd-man

Mannen ska skjutsa min son till innebandy och de far iväg utan klubba och till fel destination. Mannen ringer på mobilen: -Det är låst, kan du ringa tränaren! Så jag ringer upp tränaren och får en lång beskrivning av vägen, parkeringen, platsen och dörren. Jag upprepar allt detta för mannen men han vill inte höra, besserwisser som han är bara avbryter han mig i telefon och gapar: -Tjatjatja, jag VET var vi är, jag VET att det är rätt, TJATJATJA, får jag bara numret till tränaren. Jag envisas ändå: -Kör mot vattnet, förbi kyrkan...-Vilken kyrka? Tjatja, jag VET var jag är. Så jag ger upp och lägger på, sms:ar bara tränarens nummer till mannen och lägger till: "adhd!"Efter ett par minuter kommer mannens sms: "Vi är på fel ställe." HA! triumfen. Så mannen ringer efter en stund och berättar hur han stormat in med sin styvson, min son, på rätt ställe en kvart försenad och ropat till tränaren som var i full gång med träningen: Har du en extra klubba att låna ut? Och när jag smsade klagande att han borde ha lyssnat på mig skriver han tillbaka: -Ja, men det är ju tur att inte vi båda är lika uppskruvade och stimmiga, utan att åtminstone en av oss är så lugn och sansad. Och jag skrattar och tänker att vi förtjänar varandra, ingen annan skulle stå ut med oss.Och mannen skriver: -Det är ju därför du älskar mig, för att du känner igen dig. Och jag tänker att jaja lika barn och allt det där.