Svalor?

Någon gång i höstas åkte jag bil tillsammans med en god vän, vi var på väg hem från en konstutställning, vi befann oss några mil söder om stan när han plötsligt, mycket upphetsat började peka ut genom bilfönstret och ropa, med blicken mot himlen: -Titta!
Han körde in till kanten och tvärstannade bilen, sprang ut, slet fram sin mycket komplicerade systemkamera ur baksätet och började fotografera upp mot himlen där en flock svalor flög förbi i en formation i form av ett V. Jag klev ut och stod bredvid honom, vid vägkanten, generad, utan att förstå riktigt varför. Jag hade ingen aning om vad det var för fåglar, kanske var det svalor, kanske gäss. För att vara ekokritisk forskare och passionerad miljö-anarkist vet jag skrämmande lite om naturen. Det är en av de främsta anledningarna till mitt engagemang. Hur avskilt våra liv är från naturen, även mitt, hela min uppväxt- men inte mitt vuxenliv, mer om mina gröna vågen experiment senare- ägde rum i städer, stora städer till viss del, mycket stora. Hur avskilt det akademiska livet och "vetenskapen" oftast är från den fysiska världen, den vi lever i, som vi måste överleva i... om vi gör något åt det. Annars faller dekonstruktionens plattityder till marken och vi med dem. Hursomhelst, generad var jag över händelsen, det plötsliga avbrottet från bilturens resonemang om estetik och konst, till att stå vid vägkanten och vara en kvinna som ser på en man som fotograferar fåglar på flykt. En kvinna som passivt ser på när en man avbildar naturen. Let's not go there...När han senare visade mig bilden på datorn måste jag erkänna att den blev fantastiskt fin. Som avbildning.