I boken "This Cold Heaven: Seven Seasons in Greenland" berättar Gretel Ehrlich om sju år som hon tillbringade, av och till, på Grönland där hon levde i utmarkerna tillsammans med inuiter: "Greenland reminds me what human beings can really be if they're just left to live without the construct of politics and market economy and global everything", säger Ehrlich. Mörkret som kan orsaka "Arctic hysteria" är enligt Ehrlich en övergående transit från en viss typ av liv till ett annat, i mörker. Hon beskriver livet på Grönland som olika världar beroende på årstidernas extrema variation vad gäller ljus, mörker och väder. Människorna anpassar sig, förändras med årstiderna. Det här sättet att utsätta sig själv för extrema levnadsförhållanden, som Ehrlich gör, är det för att vi som läser de här historierna behöver förebilder, folk från vår kultur, vår värld som "live to tell it", vilket gör det mera levande och mera verkligt? Blir verkligheten på Grönland mera sann för oss genom att se den via Ehrlichs ögon? Ja, kanske, på något sätt tror jag det. Varför blir annars Thoreau och Edward Abbey hjältar? Jo för att de inte bara talade och skrev, de talade och skrev men de levde också sina idéer, eller...? Det sägs att Thoreau fick sin lunch tillagad och serverad av sin syster varje dag. Det står det inget om i "Walden". Det står heller ingenting i Edward Abbeys revolutionerande böcker "Desert Solitaire" eller "Monkey Wrench Gang" om alla de fruar och barn han lämnade efter sig på vägen mot sina natur-insikter...Alla stories, til syvende och sist, är NÅGONS story, tillrättalagd och vinklad. Vilket inte direkt gör historierna mindre intressanta, bara varnar oss mot hjältedyrkan och personkulter. Ta det bästa av idéer och tankar, låt dig inspireras men se upp väldigt noga för att köpa några färdiga åsiktspaket.
Apropå mitt tidigare inlägg om resor: Ehrlich säger om sina resor, som svar på frågan vart hon ska resa härnäst: "I want to go everywhere, but I also want to stay home. It's just life. It really wouldn't matter if I didn't go anywhere. In a way it's all traveling".
It's just life...
söndag 28 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar