Ice Queen

Inatt drömde jag att en forskarkollega sa till mig, så som man bara kan säga till en kvinna och förvänta sig att man kan komma undan med det: -Du har varit värsta ice queen ett tag nu, alla kan märka det. Varför?
I drömmen hade jag ingen aning om vad jag skulle svara på det, själv hade jag inte märkt något. Men påhejad av kollegan började jag genast att gå igenom mitt liv, räkna upp tänkbara orsaker, finna fel (som i barnens pysselböcker: Finn Fem Fel. Men ibland kanske det inte är hos oss själva som felen ligger utan i något större, vår värld, vårt samhälle, som påverkar hur vi mår och reagerar) i mitt liv, mina arbeten, min familj osv. Till slut fick jag uppsöka en läkare-i drömmen alltså-för epitetet ice queen kunde jag naturligtvis inte leva med att någon-en enda person!-hade gett mig. Det slog mig inte ens att det kunde vara hos kollegan som felet låg. Att kollegan kanske hade bakomliggande orsaker och en egen agenda för det sagda. Jag är ingen drömtydare direkt men på sista tiden har drömmarna verkat starkare och mera betydelsefulla än på länge. Att något är fel runt omkring oss, kanske ligger inte alltid orsaken inuti oss, kanske reagerar våra kroppar på att vår värld, vår natur är i total obalans och håller på att brytas ned, av oss själva. Likt en knarkare måste vi ju någonstans i vårt undermedvetna ana vidden av vår självdestruktivitet, även om vi inte direkt tar upp det på släktmiddagarna. Well, i drömmen dök det då slutligen upp en ambivalent läkare (i svart skinnjacka!) utanför min dörr och mumlade något ohållbart om brister, kanske näringsbrister, och jag försökte förgäves få honom att tala ur skägget så att jag kunde få veta vad för slags medicin eller vitaminer jag borde ta, men det var väldigt diffust och trots att läkaren hävdade att det var bråttom så föreslog han samtidigt en "fusk-metod" som jag kunde ta om det var bråttom, att hålla uppe skenet, för att behålla jobbet...??
När jag vaknade gick jag ut i köket och satte på kaffe. Sedan tog jag mycket noggrant alla mina vitaminer.