Rationalism= självmord

I korta ordalag menar Val Plumwood att den rationalism som ligger till grund för stora delar av vår västerländska världs politik i själva verket är ett kollektivt självmord eftersom det sättet som vi hanterar jorden och naturen och dess resurser är ohållbart, vilket är uppenbart för de flesta i dessa tider när den globala uppvärmningen får isarna vid polerna att smälta vilket kommer att leda till fruktansvärda katastrofer i framtiden, inte bara för djur och växter utan även för oss människor. Den rationalism som är den styrande principen i vårt samhälle är byggt på den felaktiga idén att vi människor på något vis är skilda från resten av allt levande på vår jord (djur, växter, naturmaterial) och att vi inte kommer att drabbas av denna ödesdigra separation mellan människa och natur. I själva verket är ju vår överlevnad till 100 % beroende av naturen och jordens väl och ve. Hur har vi kunnat bortse från det så länge? Och hur är det möjligt att det fortfarande finns människor - dessvärre även människor i styrande positioner- som vägrar att inse det? Hur länge till innan deras uppvaknande sker-för sent? Val Plumwood förordar i sin bok "Environmental Culture- The Ecological Crisis of Reason" att det är hög tid att ersätta den rådande besattheten av förnuft och rationalitet som styrande princip och ersätta den med en helt ny EKOLOGISK rationalism, där jordens (och därmed även vår) överlevnad står i centrum. Först då får vi en styrande princip och ett tankesätt som INTE innebär ett kollektivt självmord. Alltså, de tankar som ligger bakom eco-warriors olika aktiviteter och attentat är endast upprörande så länge konsensus råder om att människor p g a sitt förnuft (och sin s k "rationalitet") är någon slags högre stående varelser och har rätt att styra (=ödelägga) jorden, oemotsagda av den tystade icke-levande naturen. Det är dags att lyssna.