Människan eller naturen?

Vad är det egentligen vi studerar när vi ägnar oss åt ekokritisk forskning? Vi läser oftast litteratur som har en stark anknytning till naturen, s k nature writing (oftast om människor-män, med vissa undantag-som ger sig ut att leva ostörda och enskilt i naturen och skriver böcker om det) eller också, vilket börjar bli alltmer vanligt, om relationen mellan människor och natur/djur och hur den beskrivs i helt olika slags litteratur, t ex Shakespeare från en ekokritisk vinkel osv. Jag är intresserad av att undersöka hur relationen mellan människa och natur (och djur) beskrivs i samband/samspel med andra politiska problem som t ex kolonisation, turism, globalisering etc. Hur som helst, en av de ledande forskarna inom fältet, Scott Slovic tar upp frågan om det vi egentligen studerar i dessa natur-texter är människan och människans medvetande. Han menar att de flesta av dessa texter som t ex Thoreau, Annie Dillard, Edward Abbey och Barry Lopez mfl mest av allt handlar om personernas egen inre utveckling i samspel med naturen. Men, samtidigt hävdar Slovic att genom att spegla den inre utvecklingen via naturdokumentation och skrifter av dessa män och kvinnor, så tas läsaren med på en resa som kan ha effekten att även läsarens medvetande (om sig själv, naturen, sin roll i naturen) höjs/utvecklas och genom detta kan nya insikter nås, som kan ha politisk och ekologisk effekt. Thoreau talar om det här i sin bok "Walden" som ett slags uppvaknande som kommer ur en uppmärksamhet: "We must learn to reawaken ourselves and keep ourselves awake". Barry Lopez skriver i förordet till sin bok "Arctic Dreams" som handlar om hans vistelse vid Nordpolen: "...we need a more particularized understanding of the land itself...a deeper understanding of its nature, as it were, itself, another sort of civilization". Lopez förespråkar alltså att se på Nordpolen dvs naturen som en helt egen civilization, snarare än som ett objekt att införliva i vår. Slutligen, apropå resor, särskilt sådana extrema som vissa av de här författarna tar sig för (Gretel Ehrlich har levt under mycket lång tid med inuiter t ex, mer om detta i ett senare inlägg), säger Lopez: "There has always been this function in society of people who go 'outside' ... if you come face to face with the other (=det andra, det främmande, av en annan natur än det vanliga, välbekanta) you can come home and see the dimensions of the familiar that make you love it".