Vad gör man

när en okänd kvinna hör av sig på facebook och skriver att hon har haft ett fruktansvärt förhållande med en av mina ex och kan jag hjälpa, stötta, kan jag förstå, kan jag förklara? Och ett stort mörkt moln sänker sig över mina axlar, hela dagen går jag runt nästan gråtfärdig och nedstämd, alla minnen, alla mörka dagar, alla upplevelser som jag precis hade lyckats glömma eller i varje fall förtränga, tills jag samlar mod och skriver tillbaka, nej tyvärr, jag kan inte diskutera, jag vill inte gå tillbaka in i det där mörkret, där du befinner dig nu. Så jag säger: sju år av terapi, lycka till, se upp för liknande män. Och ljuset vänder, jag är tillbaka i nuet, jag är här på ön, och det är en helt annan tid nu. Ett helt annat liv. Glöm aldrig det.