Kära Ebba

Hon som stöttade mig och som var en sådan förebild. Böckerna, kvinnorna, barnen och alla de uppmuntrande orden i Gamla Stan. Jag var ung då, hon var som jag är nu eller ett par år äldre, sin fjärde bebis på armen, böckerna hon signerade, råden hon gav mig: -Forska, du borde forska, klart du ska forska. Och hur jag iakttog och funderade på hur hon fick ihop sitt liv med alla barnen och mannen med helt andra politiska åsikter och hur hon brann, verkligen, brann för sitt skrivande och hur det verkade som om det alltid var en nödvändighet snarare än ett jobb. När jag läser hennes artikel blossar skammen över min egen lättja upp, men jag skriver på Romanen och gör det privata till politik och det är sant som hon säger En gång feminist, alltid feminist och jag kommer aldrig att rösta på moderaterna.