Tyst helg

Jag är ensam hemma med lilla la luna hela helgen. Det har aldrig hänt förut. Mannen är fast i USA på grund av vulkanen och mina stora barn har åkt till sin pappa. Hela helgen pratar jag bara med lilla la luna och i tystnaden flyter minnen upp till ytan, som om mitt eget jag från förr plötsligt får en chans att roffa åt sig lite utrymme i mina tankar. Jag sitter på ett hotellrum i östra, Old Delhi, och knaprar kex och dricker sött, sött chai. Jag står i fönstret i Hardwar och tittar ut över gatan, bussarna och bilarna och de vackra hustaken och bakom mig packar min reskámrat ihop sovsäcken och det känns som om hela Indien, det stora äventyret ligger för våra fötter. Den där känslan av att vad som helst kan hända. Tågresan mot Bombay och alla som skriker och skränar utanför fönstret och lermuggarna som vi slänger ut efter att ha druckit vårt chai och hur skärvorna av den röda leran splittras mot perrongen. Bussen ner mot Goa mitt i natten och hur jag somnar mot hans axel och det sista jag ser genom det öppna fönstret är hur den stora vita fullmånen hänger däruppe på den nattsvarta himlen, och jag tar hans hand och han håller den hårt, hela natten, hela resan. Den här helgen är en tyst fristad och jag kanske inte har fattat hur lite tid jag egentligen har med mig själv och hur mycket jag behöver det. Innnan jag somnar minns jag hur jag reste genom Amerikas sydvästra stater i en gammal folkvagnsbuss med J och S och hur jag brukade ligga på mage och titta ut genom det stora bakfönstret på minibussen och se hur vägen, den amerikanska vägen liksom slingrade sig precis som i filmer bakom oss, och runt vägen var det öppna sandiga ökenslätter, kaktusar och långt borta såg jag bergen, de röda, sandiga bergen i Arizona. Och hela tiden sjöng vi, gamla Rolling Stones-låtar: You can't always get what you want, you can't always get what you want, but if you try sometimes, you might just find, you get what you need! Och lilla la luna belönar mig denna helg med att för första gången sova genom hela natten, 10 timmar i sträck! Och jag vaknar upp, förundrad, förvandlad och föryngrad!