Sitta still

Mannen undrar om jag någonsin kan sitta still. Jag svarar nej. Hela tiden rör jag mig omärkligt (eller irriterande) var jag än sitter, ligger eller står. När vi ligger i sängen och ser på TV börjar mannen asgarva åt mig för att jag hela tiden byter ställning, flyttar på armar, ben, händer. Hela mitt liv har jag varit sån, sitter helst i skräddarställning vid köksbordet, byter ständigt plats i soffan, flyttar mig mellan soffan och fåtöljerna. Kidsen är likadana. Ålar, klättrar, krälar och skuttar sig fram genom livet.Vid matbordet är det en hopplös kamp att få ner barnen på stolarna, de flyger upp hela tiden, står bredvid bordet och äter plötsligt, kastar sig ner i en fotbollsräddning, tar några danssteg runt stolen, på stolen, demonstrerar, visar, gestikulerar. Igår såg jag att lilla la luna, två och en halv månad, hade ålat sig baklänges på rygg tvärs över halva köksgolvet. Stå aldrig still. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig kunna jobba på kontor.