Att gå

Nya rutinen infördes idag. Hämtade dottern vid skolan, och efter första protesten sprang hon stora delar av vägen hem, och hon sa: -Vad skönt det är att gå!
En extra bonus: Vi fick en underbar chans att prata också, på ett sätt som man inte gör i bilen, när man bara ser varandra skymta ibland i backspegeln. Nu gick vi bredvid varandra, såg varandra i ögonen och pratade och skrattade. Att gå är inte bara ett sätt att värna om miljön och få motion. Det är också ett tidigare outnyttjat tillfälle till kontakt och gemenskap. Men framför allt är det ett sätt att återknyta kontakten med miljön, med våra omgivningar, i området där vi bor. Utanför bilens plåt och glas SER vi alla detaljer i trädgårdarna vi passerar. Vi känner marken under fötterna och lägger märke till om och var isen har smält på trottoarerna. Min dotter får välja nya vägar, överraska mig i korsningarnas labyrinter, vi utforskar vår egen närmiljö. Sedan hemma, sätter vi igång att laga middag och vi sitter mittemot varandra vid köksbordet med varsin skärbräda och hackar grönsaker och potatis. Gemenskap. Att laga maten och sedan äta tillsammans med familjen. Vilken ynnest att få tillbringa eftermiddagar och kvällar på det viset.