söndag 11 januari 2009

Gröna faran/Green Scare

De som minns eller har en viss historisk kunskap känner till den överdrivna häxjakt på kommunister och vänstersympatisörer som pågick i USA under kalla kriget. Människor med vänstersympatier klumpades ihop och kartlades, avlyssnades och listades under rubriken "Red Scare". Nu intensifierar man i USA jakten på den nya "faran" och nu är det människor med alltför radikala miljösympatier som hotar det rådande samhällets ekonomiska politik, d v s "Green Scare". Att Sverige tagit sig an den amerikanska FBI-ledda jakten på miljöaktivister visar sig tydligt när det tunga artilleriet med SÄPO och avlyssning tas till mot en ensam tjugoårig miljöaktivist i Älmhult. Resurser som borde användas till att jaga människor som utövar våld mot människor, sätts alltså utan tvekan in när det gäller personer som bryter mot lagen i sin miljökamp. Miljöproblemen ska enligt regeringen lösas genom att släcka lampor och köpa färre platt-tv-apparater, men det faktum att jorden hotas av omfattande miljökatastrofer pga global uppvärmning inom 20 år, det undviker man att nämna, förmodligen för att inte skapa panik eller skrämmas. Att dra ner på privatkonsumtion är självklart jättebra men problem som vi har känt till i 150 år och som varit absolut akuta de senaste 5o åren går inte längre att lösa med så enkla medel. Det krävs en total omstrukturering av globala resurser, och den förändringen kan bara komma genom att människor genomgår en total inre ideologisk förändring och inser, känner, förstår att de förändringar som krävs består i att vi måste sluta se oss som separata och högre stående än naturen. Vi är en del av en stor organism, en organism som vi förstör, nu. Det handlar inte längre om att rädda eller förbättra naturen som om den vore något utanför oss själva, något vackert att besöka på helgerna...det handlar om att vi ser alla levande organismer, plantor, växter, djur, hav osv. som avgörande för vår egen överlevnad. Biologer som studerat däggdjur visar att de flesta påvisar symptom som stress, neuroser, aggressivitet mm vid trångboddhet och "overcrowdednes", samma symptom som människor påvisar idag. Vi reagerar redan nu starkt på vår omgivning och vår situation omedvetet genom ångest, alienation, våld, psykologiska problem, hyperaktivitet och stress. Det gäller bara att förstå det och att förstå varför. Vi är en del av allting, allt hänger samman.

2 kommentarer:

  1. Jag tycker att det är skrämmande hur stadslivets destruktivitet romantiseras och normaliseras; hur rädslan för att som kvinna bli våldtagen när hon går över Spetsamossen, ses som något naturligt. Som om våldtäktsmän och andra sjuka våldsverkare är en naturlig del av livet, vilket de såklart är i en urban miljö.
    Hur statistikkurvorna som följt de senaste 70 årens urbanisering visat katastrofala siffror som ändå ingen bryr sig om, stadslivet romantiseras. Antalet suicidfall ökar nästan skrämmande identiskt när urbaniseringen skjuter från glesbygd till metropol, vilken stad det än gäller. Psyskiska sjukdomar. Våldsbrott. Drogmissbruk. Hälsonedsättning (diverse sjukdomar med både sin mentala och biologiska rot i trångboddhet).
    Känner att det finns tillräckligt att läsa om det annorstädes. John Zerzan skriver en hel del om det. I "The Twillight of the Machines", kap. "Alone together: The City and its Inmates" och i Green Anarchy #25.
    Det är hur som helst skrämmande att folk romantiserar livet i en stad så mycket när det är höjden av destruktivt liv; destruktivt för dess invånare, destruktivt för dess resursproducenter (dem staden stjäl växter, mineraler, bränsle, djur, träd osv. ifrån), destruktivt för den naturliga världen i såväl som utanför den urbana miljön.

    SvaraRadera
  2. well said, agueli. Bra tips. Och jag uttryckte mig slarvigt när jag skrev att naturen är avgörande för vår överlevnad. skillanden mellan deep och shallow ecology är just att inte bara se på miljökampen antropocentriskt som ett sätt att rädda/förbättra för människor, genom att skärpa pollution-lagar, recycla etc, utan att nå insikten om att naturen har ett värde i sig själv, precis lika stort värde som människan, oavsett. Jag läser just nu Deep Ecology for the 21st Century, edited by George Sessions. Innehåller Naess och Snyders program Four Changes från 1969 och hans efterord 1994...Nu vill jag verkligen sätta mig in i Jean Liedloff...

    SvaraRadera