Förlossning

Så får Linna sitt barn och till och med minuterna efter förlossningen, när hon sitter och gråter på sängen så måste hon försvara sitt beslut inför barnmorskorna. Jag gillar hennes prosaiska beskrivning av förlossningen, precis som jag tycker hon inte att det är något magiskt eller vackert eller underbart, bara smärta och lidande och förbannad syndaflod. Efter förlossningen måste hon först pusta ut och tänka på att hon har överlevt, innan hon kan börja tänka på barnet. Det där håller jag med om, jag förstår inte hypen om att det är något fantastiskt, som man delar med mannen (vem fan bryr sig om honom i det läget när man ligger på vad som känns som den yttersta dagen, man ber till gud och ropar på mamma)och så vidare, allt det där är bullshit, det är ett lidande utan like och jag var lika medtagen och framför allt chockad efteråt som hon beskriver. Trauma skulle jag vilja kalla det, snarare än magi. Varför är detta en hemlighet som glossas över med tal om bedöving och musik och bricka med Pommac? Att det är ett rent helvete och man är bara glad att man har överlevt.

"Original Trauma"

Chellis Glendinning heter en psykolog som har skrivit om vad hon kallar "Original Trauma", ett trauma som vi som lever i den västerländska civilisationen lider av, på grund av vårt avstånd till naturen och insikten om att vi kommer därifrån, att vi hör ihop med naturen, vår distans till livets naturliga cykler: "In Western culture, we live with chronic anxiety, anger, and a sense that something essential is missing from our lives, that we exist without a soul". Hon menar att det här traumat yttrar sig hos oss i form av typiska post-traumatiska uttryck, som vredesutbrott, bedövat känsloliv, undantryckta känslor och en känsla av att vi inte har kontroll över vårt öde. Hon hänvisar till Paul Shepards bok "Nature and Madness" där han beskriver hur människor förr (i hunter-gatherer kulturer)var beroende av att kunna kommunicera både med varandra och med naturen på ett sätt som gjorde att de inte blev lika alienerade som vi är i vårt samhälle. Vidare menar Glendinning att vi när vi går i terapi ofta når ursprunget till vår ångest i barndomsupplevelser, men att vi borde söka vidare, i vår "barndom" som industrialiserade människor, d v s sedan uppkomsten av den civilisation vi lever i, och där finna den djupare orsaken till vår vilsenhet. Hon menar att vi, även om vi stängt av och förnekar det, innerst inne lider av vetskapen om att vi förstör den naturliga världen, vårt ursprung och vår enda livsuppehållande miljö. vi har skapat en ny värld, och skapat en "techno-addiction" där vi lever och där vi har blivit beroende av maskiner som t ex datorer, TV, et cetera. Det här beroendet kan nog många känna igen sig i. Det är enligt Glendinning, vårt försök att ersätta den naturliga världen som vi saknar, med en ny, utopisk värld. Att hitta tillbaks till naturen är att hitta tillbaks till oss själva.

Chellis Glendinning lever numera med ursprungsbefolkningen i en liten by i New Mexico.