Sju veckor kvar

Med skräckblandad förtjusning räknar jag ner till denna min fjärde förlossning, jag mår illa bara av att tänka på det, så jag går till gymet varje morgon, lämnar in lilla la luna i lekrummet som är ett lekland i miniatyr, sedan går jag trettio minuter på treadmillen, då känns det i alla fall som att jag gör något, som jag kan påverka. Jag kan vara i superbra form och hoppas på det bästa. Min man diskuterar födande med en kollega som väntar första barnet vid 40 och han berättar att jag väntar fjärde och kollegan säger Oh, then she is used to it och han säger rått, there is no such thing as getting used to it, så sant så sant. Och i USA har de ingen lustgas och i USA ligger man på rygg och tar alla möjliga andra droger och här sparkas man ut nästan innan man har krystat klart, och det är klart jag är rädd men jag går till gymet varje dag och jag har mina rutiner och jag pratar med tränaren om livet efter födseln och han föreslår marathon, han säger, det kan vara kul för dig att ha ett mål och jag tänker varför inte och han frågar hur mycket vill jag väga efter jag fött och jag säger 125, eller kanske 120 pounds men han tittar konstigt som om är jag verkligen nöjd med det, så kanske 110, det har jag inte vägt sedan jag var fjorton, en fjortonårings kropp och så fyra kids, ja det låter ju vettigt haha.