Konstigt

Att möta någon mitt i livet som man aldrig trodde man skulle möta. Min man har sagt från dag ett att vi aldrig hade blivit tillsammans om vi mötts tjugo, tio eller kanske ens fem år tidigare. Han menar att han förändrades slightly (eller mycket? Jag kan inte veta) bara de åren innan vi möttes, han menar att innan dess hade det inte funnits någon öppning mellan våra världar, så olika som de var och fortfarande är. Ibland tänker jag att det finns ingen som förstår mig som han men samtidigt har vi levt helt olika liv i tjugo år och det finns så mycket hos varandra vi aldrig kan förstå, bara förundrat acceptera. Själv var jag också öppen, gjorde ett medvetet försök att öppna mina sinnen och kunde därmed släppa in någon vars hela livsstil jag bara såg som en nackdel och det yttersta tecknet på våra olika ideal. För en gångs skull fångades jag av en stund av mitt eget icke-dömande sinne och det ledde mig hit.