Otacksam

Ibland känner jag mig otacksam, när jag vaknar på morgonen och bara vill ha en dag för mig själv och barnen bråkar och skriker varpå jag och mannen börjar gapa och skrika på varann och jag rusar ut genom dörren med bilnycklar och väska och mannen följer efter och jag kör iväg och jag kan inte fatta att jag är nästan fyrtio och fortfarande håller på såhär...Men sedan tillbringar jag en timme på en hemmaförsäljning av konst, smycken och bakverk och det är min nya nya judiska väninna som bjudit in mig och jag inser snabbt att alla är judiska och de pratar hebreiska med varann men de byter till engelska för min skull och vi pratar om barn och jag beställer judiska kakor och lite tavlor och det är en sån mysig stund att jag inser att det är det jag saknar mest, en känsla av community, av andra kvinnors gemenskap, att få prata av sig ibland, vänskap, någon som kan skratta åt mina hemliga planer på varannan vecka liv och att sitta ensam och skriva romaner i ett hus i Tuscany eller Öland! och när jag kommer hem möter jag mannen och barnen som gått på promenad och köpt glass och nu ska de iväg och spela minigolf och mannen frågar kan du passa la luna, hon sover, och jag kramar honom och tårarna rinner och nu är allt bra igen. För den här gången.