Ja jag känner

Det faktiskt nästan hela tiden nu, ett slags lugn, en trygghet, en lycka. All oro är som bortblåst, alla tvivel. Hormoner? Eller landat? Min man sa att alla som flyttar utomlands har en deppig svacka efter tre- fyra månader och sen vänder det. Det har vänt. Jag har vänner, jag tar initiativ, jag ser framåt. Kanske stannar vi här...rätt länge? När solen skiner och jag promenerar till biblioteket med lilla la luna känns det inte som att jag skulle vilja vara någon annanstans. Och min man, trots all skit jag öser över honom och alla skilsmässor jag ständigt hotar med, for What it's worth, jag hade aldrig varit såhär lycklig om det inte vore för dig. And you know it!