onsdag 18 augusti 2010
Känner igen mig
igen. Linna skriver mycket just nu om att det är dags nu, att uppfylla sina drömmar, att sträcka sig ut från barnavärlden och familjelivet, moderskapet och göra det man vill, längtar efter och drömmer om. Igår hade jag tre timmars barnvakt inbokat på eftermiddagen och åh, som jag längtade efter att sätta mig på ett cafe, slå på datorn och bara skriva, i tystnad, i ensamhet. Men först tänkte jag bara träna, jag hade visserligen redan kört en timmes styrketräning med tränaren på förmiddagen (och hade fortfarande träningskläder på mig)men jag var slö efter hawaii och tänkte att en halvtimme på löpbandet blir dagens cardio. Sedan hade jag några korta ärenden och det vore ju praktiskt att få de gjorda och så vidare say no more det blev inget skrivet på den eftermiddagen...excuses, excuses.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och jag känner igen mig i det du skriver om träning. Ibland står verkligen huvud och kropp i konkurrens till varandra. Träning ger en så skön och omedelbar kick, man känner ju verkligen att man GÖR någonting. Lätt att bli beroende av den känslan, och ingen kan ju komma och påstå att det inte är nyttigt heller. Även om det inte alls var det man tänkte göra egentligen...
SvaraRaderaSkriv gärna mer, för jag gillar din blogg!
Ja nu börjar jag få mer tid att skriva! tack för att du läser! Ja just nu är träningen en besatthet som också är en ursäkt, ett sätt att komma undan det jag egentligen vill göra!
SvaraRaderaHittade det här:
SvaraRaderawww.structuredprocrastination.com
Skönt att inte vara ensam :-)
tack för det tipset. skriver du också?
SvaraRaderaJag ägnar mig aktivt åt att inte skriva en uppsats, ja...
SvaraRaderaFunderar på att börja blogga så att jag åtminstone får något gjort... Min tes är att det går bättre om man tillåter sig kreativitet på flera olika plan samtidigt.
Det som känns svårt med en blogg är att hitta en ton och hålla sig till den, det är det jag tycker att du har lyckats med. Att hitta det där personliga tilltalet som ändå inte gör att man känner att man hänger ut sig själv. Svårt. Men antagligen är det bara att pröva sig fram.