Intelligens

Hur många gånger har jag inte gått ut ur professorns kontor och glömt mina papper efter mig, med professorns kommentarer och råd om redigeringarna. Det är inte det att jag inte bryr mig, det är bara min hjärna som inte riktigt kan ta in alla detaljer. Allt detta dubbelkollande och alla missade möten, räkningar, deadlines och playdates, allt detta som folk kallar förvirring, flummeri, nu ser jag samma sida hos mannen jag älskar, som liksom jag har ett mycket krävande jobb och som har den här motsägelsefulla läggningen, liksom oförmågan att sätta sig in i saker, detaljer, att hela tiden bara handla, agera, bestämma, forska, och sedan få kämpa som sjutton för att lyckas boka en tågbiljett via internet, som verkar helt omöjligt, för att inte tala om hur svårt det kan vara att hämta ut biljetten..Och som jag brukar säga på högstadiet när eleverna studsar omkring och håller på att klättra ut genom fönstret: Hur svårt kan det va? Lika svårt som de har att fokusera på skolan och sitta still på lektionerna, lika svårt har jag att analysera saker i vardagen, logistik, administration, allt tycks mig övermäktigt, omöjligt, oväsentligt. ORKA!