Sköna kläder

Nu har jag bestämt mig för att sluta klä mig i för små kläder. Kan det inte räcka nu med lidandet? Den här kroppsfixeringen och skönhetshysterin som vi kvinnor är slavar under, kan det inte räcka nu? Jag är snart 38 och jag ser ungefär likadan ut som jag alltid gjort, förutom att jag är äldre naturligtvis. Jag kommer aldrig ha en kropp som Kate Moss (har aldrig haft) men jag kommer alltid ha en kropp som många kvinnor i min egen ålder kommer att vara avundsjuka på. Män vänder sig om efter mig på gatan. Borde det inte räcka som bekräftelse på att jag duger? Varför är vi aldrig nöjda? Inga mer för tajta kläder, särskilt inte jeans, kommer över min tröskel. Hur många år till måste man bry sig så himla mycket över att ha en platt mage? Fram till fyrtio? Kan man andas ut då? Andas djupt, få in prana i magen, som yogaläraren säger. Varför låg jag på golvet och gjorde hysteriskt många situps bara dagar efter att jag fött mina barn? Varför pratar jag och mina kvinnliga vänner mest av allt om träning och mat när vi ses? Inte om män, barn, jobb, utan om våra kroppar. År efter år efter år. How long? Varför ska vi lida i för tajta jeans som man inte kan andas i och klackar man inte kan springa i? Why?